Lunds stift har bestämt sig för att "köra" ett X antal projekt under framförallt 2008 men även 2009...tro fasen de började redan 2007 också. Ialelfall! Dessa projekt har ett antal församlingar knytna till sig runt om i stiftet. Min kära kyrkoherdes agg mot sådanna hära projekt är vida känt (dvs stiftet viste redan från början att vi inte skulle anmäla oss frivilligt).
Stiftet ringde därför upp kyrkoherden...ett antal gånger:)
NU är vi anmäla till projektet: Dopet!
Som ett startskott på detta projekt har vi idag haft en hel förmiddag med samtal mellan mig, kyrkoherden, pedagogen och en stiftmänniska (dock en av de bästa!). Själv blev jag riktigt inspirerad och känner att jag absolut skulle kunna tänka mig gå in i projekttanken...om det var så att jag fick ägna min tid åt ETT särskilt projekt i taget under en viss tid...dream on:) Nä men vi ska på olika sätt få in en mer tydlig diskussion, tanke etc kring dopet i våra olika verksamheter.
...bland annat ska vi prata om dopet på lägret (inte alls bara för att vi istället för att prata om dopet förra veckan såg klart på Jesusfilmen, utan för att vi på så vis får mer tid till dopet etc!)
Något jag ständigt möter i dopsamtal är orden: Gudmor och Gudfar...lite roligt med tanke på att det är något som fanns under 1700-1800 talet och levde kvar i vissa församlingar in på 1900-talet men absolut fortfrarande lever kvar i folkmun!
Så sent som på kommunfullmäktige igår mötte jag en av mina släktingar (vars släktings bilder jag fått hem massor av i konfirmationsfottoreklam) som sa: "Ja, hon är min Gudmor!"
....kontentan av detta blir i denna stund just nu: Jag vill också ha en Gudmor (även om de är avskaffade för länge sedan....det är ju sjukt coolt att kunna säga!)!
fredag 29 februari 2008
torsdag 28 februari 2008
Fingrarna kliar
AHhhh ok jag erkänner! Just nu är det riktigt hårt, jobbigt, fruktansvärt, spott och spe svårt att hålla sig borta från dataspelandet...och vi har bara kommit halvvägs in i fastan!!! Jag MÅSTE komma på något annat att göra med fingrarna...börjar få en större förståelse för rökare som slutar röka och kaffedrickare som blir vana av att hålla en kopp i handen några gånger per dag.
Vem var dum nog att lägga fyra olika fastegrejer:) Dock ska jag inte klaga sådär mycket. Det står nämligen i bibeln att "fasta i skymundan, gå inte ut på torget och späk dig etc utan klä dig som vanligt och le" (grymt fritt citerat:) )
En riktigt rolig sak hände idag! Skolan i bygden hörde av sig och undrade om jag inte ville visa den (kyrkan!) för en sjätteklass, prata lite om kristendom etc ...gissa en gång vad jag svarade:)
Vem var dum nog att lägga fyra olika fastegrejer:) Dock ska jag inte klaga sådär mycket. Det står nämligen i bibeln att "fasta i skymundan, gå inte ut på torget och späk dig etc utan klä dig som vanligt och le" (grymt fritt citerat:) )
En riktigt rolig sak hände idag! Skolan i bygden hörde av sig och undrade om jag inte ville visa den (kyrkan!) för en sjätteklass, prata lite om kristendom etc ...gissa en gång vad jag svarade:)
Äldreboende -en utmaning
Idag var det för andra gången i år som vi (kantorn och jag) besökte äldreboendet här i Nättraby.
Utmaningen med att ha gudstjänst/andakt på ett äldreboende är många: Lokalen är den stora matsalen vilken folk ganska ofta går igenom, de äldre har olika krämpor, vissa hör dåligt medans andra är toppen i hörseln men mer eller mindre blinda. Vissa kommer i rullstol medans andra kan gå själva...och framförallt har de en förmåga att sprida ut sig i det stora rummet.
...min tanke idag var därför att samla ihop oss till ett bord...trodde jag iallefall:)
Jag ändrade lite på den tanken då vi idag var hela tolv stycken. Ibland är vi sex, sju och då får vi enkelt plats runt ett bord (trotts att alla har sina bestämda utspridda platser)....fast ett bord för tolv finns där inte...det fanns nog mest på Jesus tid:) (med tanke på nattvarden då alla tolv tydligen satt på en och samma sida om ett sjukt stort bord:) )
Trotts alla utmaningar och allt som kan bli "konstigt" under en sånhär gudstjänst/andakt har jag TVÅ mål! Det första är att hälsa alla välkomna genom att gå runt ta dem i handen, klappa om dem och slå upp första psalmen. Det andra är att gå omkring och hälsa tack för idag, återigen ta dem i handen, se dem i ögonen, klappa om dem/ge en kram och samla in psalmböckerna.
Idag var det en dam som jag inte träffat förrut som sa: "Oj, hälsa det är jag inte van vid att det görs." Jag svarade att "Jajemen, här i Nättraby vet vi hur man hälsar på varandra"(typ). Målet är att oavsett vad de hört eller inte hört, sett eller kunnat följa med i psalmerna, predikan, texter och bön så ska vi ha sett varandra!
Sen är det ett oförglömligt minne varje gång när äldre som ibland kan ha svårt för att tala enkelt nynnar med i de kända psalmtexterna...det är en svårslagen känsla.
(Idag sjöng vi fastepsalmen 135 Se vi går upp till Jerusalem i fyra delar och som avslutning önskepsalmen 46 Låt mig få höra om Jesus)
Utmaningen med att ha gudstjänst/andakt på ett äldreboende är många: Lokalen är den stora matsalen vilken folk ganska ofta går igenom, de äldre har olika krämpor, vissa hör dåligt medans andra är toppen i hörseln men mer eller mindre blinda. Vissa kommer i rullstol medans andra kan gå själva...och framförallt har de en förmåga att sprida ut sig i det stora rummet.
...min tanke idag var därför att samla ihop oss till ett bord...trodde jag iallefall:)
Jag ändrade lite på den tanken då vi idag var hela tolv stycken. Ibland är vi sex, sju och då får vi enkelt plats runt ett bord (trotts att alla har sina bestämda utspridda platser)....fast ett bord för tolv finns där inte...det fanns nog mest på Jesus tid:) (med tanke på nattvarden då alla tolv tydligen satt på en och samma sida om ett sjukt stort bord:) )
Trotts alla utmaningar och allt som kan bli "konstigt" under en sånhär gudstjänst/andakt har jag TVÅ mål! Det första är att hälsa alla välkomna genom att gå runt ta dem i handen, klappa om dem och slå upp första psalmen. Det andra är att gå omkring och hälsa tack för idag, återigen ta dem i handen, se dem i ögonen, klappa om dem/ge en kram och samla in psalmböckerna.
Idag var det en dam som jag inte träffat förrut som sa: "Oj, hälsa det är jag inte van vid att det görs." Jag svarade att "Jajemen, här i Nättraby vet vi hur man hälsar på varandra"(typ). Målet är att oavsett vad de hört eller inte hört, sett eller kunnat följa med i psalmerna, predikan, texter och bön så ska vi ha sett varandra!
Sen är det ett oförglömligt minne varje gång när äldre som ibland kan ha svårt för att tala enkelt nynnar med i de kända psalmtexterna...det är en svårslagen känsla.
(Idag sjöng vi fastepsalmen 135 Se vi går upp till Jerusalem i fyra delar och som avslutning önskepsalmen 46 Låt mig få höra om Jesus)
onsdag 27 februari 2008
P3 om bön
På vägen hem från dagens träning (jaaa, äntligen kan jag träna igen efter en veckas sumpande i soffan) lyssnade jag som "vanligt" (läs i bilen) på radio och P3.
Denna kväll uppmärksammade dom att: Svenska kyrkan, de repeterade: i Svenska Kyrkan har det i veckan betts för ett evenemang som skulle ske i trakten. Plus att det för en tid sedan var non stop bön i en kommun för dess budget.
Reportern var lite av vad jag skulle kalla bestört av detta faktum att kommuner tar bönen till hjälp eller alt kallat: "kommuner idag verkar vara öppna att ta till vilka medel somhelst".
Bland annat frågade reportern sig om vi verkligen får be om vadsomhelst!
till sin hjälp var en präst från Sverige (tror de sa Jönköping) inbjuden. Hon börjar med att säga: Ja, vi får be om vadsomhelst. Ingen kan bestämma över vad vi ska be. Sen finns det kanske saker som är mer eller mindre lämpliga att be om/för. ...och samtalet tog en liten vändning när olika saker som vi "inte" kan be för rabblas upp utifrån första frågan att vi får be om vadsomhelst....märkligt:)
Lite plus ska prästen ha som gjorde reklam för Psaltaren (bibelns mest lästa bok, bla av Dag Hammarsköld). I Psaltaren hittar vi bl.a. böner om att det ska gå våra fiender illa sa prästen. Böner som kanske inte alltid är så tilltallande i det kristna livet (älska din nästa) men som ändå visar på att alla våra känslor ryms i bibeln!
..spontant om jag tänker lite Psalter och "obekväma texter" har vi ju alltid nr 138 "Slå spädbarnen mot klipporna" eller...ah...tunghäfta...ok det finns MÅNGA fler:)
Idag har jag smygbörjat knep och knåp inför nästa helgs konfirmationsläger...just nu bara längtar jag tillbaka till jobbet imorn på morgonen för att fortsätta....innan jag på eftermiddag ska sätta mig i bänken och vara lite kommunpolitiker.
Igårkväll fick jag ju det fina mailet "Sov gott" Från en upprörd förälder till den skolan vi idag la ner...lite smått hotfullt men tyvärr en del av en politikers vardag
....råd: Även om du är upprörd...tänk på vad du skriver...alla mail etc. till en politiker är offentliga handlingar!
Denna kväll uppmärksammade dom att: Svenska kyrkan, de repeterade: i Svenska Kyrkan har det i veckan betts för ett evenemang som skulle ske i trakten. Plus att det för en tid sedan var non stop bön i en kommun för dess budget.
Reportern var lite av vad jag skulle kalla bestört av detta faktum att kommuner tar bönen till hjälp eller alt kallat: "kommuner idag verkar vara öppna att ta till vilka medel somhelst".
Bland annat frågade reportern sig om vi verkligen får be om vadsomhelst!
till sin hjälp var en präst från Sverige (tror de sa Jönköping) inbjuden. Hon börjar med att säga: Ja, vi får be om vadsomhelst. Ingen kan bestämma över vad vi ska be. Sen finns det kanske saker som är mer eller mindre lämpliga att be om/för. ...och samtalet tog en liten vändning när olika saker som vi "inte" kan be för rabblas upp utifrån första frågan att vi får be om vadsomhelst....märkligt:)
Lite plus ska prästen ha som gjorde reklam för Psaltaren (bibelns mest lästa bok, bla av Dag Hammarsköld). I Psaltaren hittar vi bl.a. böner om att det ska gå våra fiender illa sa prästen. Böner som kanske inte alltid är så tilltallande i det kristna livet (älska din nästa) men som ändå visar på att alla våra känslor ryms i bibeln!
..spontant om jag tänker lite Psalter och "obekväma texter" har vi ju alltid nr 138 "Slå spädbarnen mot klipporna" eller...ah...tunghäfta...ok det finns MÅNGA fler:)
Idag har jag smygbörjat knep och knåp inför nästa helgs konfirmationsläger...just nu bara längtar jag tillbaka till jobbet imorn på morgonen för att fortsätta....innan jag på eftermiddag ska sätta mig i bänken och vara lite kommunpolitiker.
Igårkväll fick jag ju det fina mailet "Sov gott" Från en upprörd förälder till den skolan vi idag la ner...lite smått hotfullt men tyvärr en del av en politikers vardag
....råd: Även om du är upprörd...tänk på vad du skriver...alla mail etc. till en politiker är offentliga handlingar!
tisdag 26 februari 2008
Karlskrona "by night"
Ikväll ca 2132 gick jag genom parken hem efter en riktigt bra och lyckad arbetsdag (uttalande endast byggt på den egna subjektiva magkänslan). Som grädde på moset är vår kära park (eller paak som det heter på Karlskronitiska) utsmyckad med en.......trumvirvel....
Melodifestival-pimpad-snäckscen!
Jepp årets färg (Karlskronitiska: fääg) för melodifestivalen är grön! Förra året var det rosa och enligt sägen lyckades hela gågatan vaddas in i ett rosa ludd:)
Ikväll har vi sett färdigt Jesusfilmen: Jesus med konfirmanderna. Riktigt, riktigt bra måste jag säga. Har fått många nya funderingar och framförallt vinklingar på saker i Jesus liv. Om julafton hade varit imorn hade jag önskat en hel dag (alt. vecka) att gro ner mig i Jesus vandring mot Jerusalem och de sista dagarna...hur många olika sätt finns det att vända och se det på?!?
Imorgon förmiddag ska jag förmodligen lägga ner en skola...önskar att "någon gång ska vara den första" ordspråket inte fanns...å andra sidan är det skönt att mötet äntligen är här då jag fått VÄLDIGT MÅNGA mer eller mindre trevliga mail (läs otrevliga hånfulla näsintill hotfulla)
Melodifestival-pimpad-snäckscen!
Jepp årets färg (Karlskronitiska: fääg) för melodifestivalen är grön! Förra året var det rosa och enligt sägen lyckades hela gågatan vaddas in i ett rosa ludd:)Ikväll har vi sett färdigt Jesusfilmen: Jesus med konfirmanderna. Riktigt, riktigt bra måste jag säga. Har fått många nya funderingar och framförallt vinklingar på saker i Jesus liv. Om julafton hade varit imorn hade jag önskat en hel dag (alt. vecka) att gro ner mig i Jesus vandring mot Jerusalem och de sista dagarna...hur många olika sätt finns det att vända och se det på?!?
Imorgon förmiddag ska jag förmodligen lägga ner en skola...önskar att "någon gång ska vara den första" ordspråket inte fanns...å andra sidan är det skönt att mötet äntligen är här då jag fått VÄLDIGT MÅNGA mer eller mindre trevliga mail (läs otrevliga hånfulla näsintill hotfulla)
måndag 25 februari 2008
Glace au four
Är en ny (iallefall för mig) delikatess efterrätt som jag tänkte baka med ungdomarna imorn! Frågade några av dem vad de ville göra (imorn är det nämligen min dag) och de ville absolut baka något annorlunda...likt vi gjort förrut...när de var här hemma och hällsade på mig fyllde vi muffins med lite olika saker (betoning på olika).
Är lite nervös inför imorgon. Har inte träffat tisdagskonfirmanderna på tre veckor! Tänk om jag inte kommer ihåg hur dom ser ut!?:)
Annars har jag tusen små "Jesusprojekt" pågång just nu...mycket att planera, fixa trixa och dona med. Börjar komma på banan igen efter att ha varit förkyld och försöker smygstarta igång...fast på något sätt har saker hopat sig när jag varit sjuk och kanske inte tillåter den där mjukstarten.
Ska snart ta min skönhetssömn...funderar på att erkänna Kosovo först
Är lite nervös inför imorgon. Har inte träffat tisdagskonfirmanderna på tre veckor! Tänk om jag inte kommer ihåg hur dom ser ut!?:)
Annars har jag tusen små "Jesusprojekt" pågång just nu...mycket att planera, fixa trixa och dona med. Börjar komma på banan igen efter att ha varit förkyld och försöker smygstarta igång...fast på något sätt har saker hopat sig när jag varit sjuk och kanske inte tillåter den där mjukstarten.
Ska snart ta min skönhetssömn...funderar på att erkänna Kosovo först
söndag 24 februari 2008
Lärorik helg
Sitter just nu med tandborsten i munnen och inser att jag har haft en väldigt lärorik helg.
Under lördagen hade jag barndop och vigsel. Barndopet var för ett barn som varit mycket, mycket sjukt. Och vigseln blev otroligt lyckad fastän jag legat sjuk större delen av veckan.
Idag har jag haft en gudstjänst och en mässa "som vanligt" en söndag. Temat var Kampen mot ondskan. Just nu har jag den härliga känslan av att vilja söka mer kunskap, mer förståelse i de teologiska tankarna jag denna veckan har stött på. Tänk om jag fick ägna mig åt teologi en hel dag...wow...fast egenligen vad är inte teologi??
Imorn ska jag åka en tur till Kristianstad. Har kallat till möte med gudstjänstgruppen inför Svenska Kyrkans Ungas riksmöte i sommar. Bland annat ska vi imorn gå guidad tur runt i de lokaler vi kommer vara i under mötet. Plus att det i dagarna blivit klart att vi får ett helt lovsångsteam vars ledare kommer och är med i gruppen...dvs riktigt intressant morgondag. På kvällen väntar årsmöte, dans....och kanske en liten liten joggingrunda...om jag känner att min kropp orkar efter förkylningen (har i dagens predikan bl.a. diskuterat frågan om folk som i dessa tider får snuva inte skulle fått det om de bett tillräckligt!...såklart frågade jag församlingen om de hade varit snuviga innan jag började predika.
Fick ett sting av Lund-saknad igårkväll....spääxare ringde och sjöng för mig...ahhh...måste ner till Lund och träffa dem snart...finns inte mycket jag är beroende av i denna värld (som snus eller kaffe) spääx tror jag dock har blivit ett beroende!..mycket lärorikt:)
Under lördagen hade jag barndop och vigsel. Barndopet var för ett barn som varit mycket, mycket sjukt. Och vigseln blev otroligt lyckad fastän jag legat sjuk större delen av veckan.
Idag har jag haft en gudstjänst och en mässa "som vanligt" en söndag. Temat var Kampen mot ondskan. Just nu har jag den härliga känslan av att vilja söka mer kunskap, mer förståelse i de teologiska tankarna jag denna veckan har stött på. Tänk om jag fick ägna mig åt teologi en hel dag...wow...fast egenligen vad är inte teologi??
Imorn ska jag åka en tur till Kristianstad. Har kallat till möte med gudstjänstgruppen inför Svenska Kyrkans Ungas riksmöte i sommar. Bland annat ska vi imorn gå guidad tur runt i de lokaler vi kommer vara i under mötet. Plus att det i dagarna blivit klart att vi får ett helt lovsångsteam vars ledare kommer och är med i gruppen...dvs riktigt intressant morgondag. På kvällen väntar årsmöte, dans....och kanske en liten liten joggingrunda...om jag känner att min kropp orkar efter förkylningen (har i dagens predikan bl.a. diskuterat frågan om folk som i dessa tider får snuva inte skulle fått det om de bett tillräckligt!...såklart frågade jag församlingen om de hade varit snuviga innan jag började predika.
Fick ett sting av Lund-saknad igårkväll....spääxare ringde och sjöng för mig...ahhh...måste ner till Lund och träffa dem snart...finns inte mycket jag är beroende av i denna värld (som snus eller kaffe) spääx tror jag dock har blivit ett beroende!..mycket lärorikt:)
fredag 22 februari 2008
Phu...precis hittat beviset på vem jag är
I måndagskväll tog jag fram min låda "viktiga papper" för att samla ihop dokument nog till att få ihop ett fint CV till min jobbansökan.
Till min förskräckelse insåg jag att Prästbrevet...beviset på att jag är prästvigd inte fanns med bland dessa viktiga papper trotts att det är THE viktiga pappret! Lite smått panikslagen ringde jag mina föräldrar och bad dem "hitta" brevet hemma hos dem....det gick sådär...
Med mössan i handen lämnade jag in min jobbansökan på onsdagseftermiddagen med en liten post-it lapp "komplett förutom prästbrevet" och ringde stiftet för att försöka övertyga dem om att jag trotts pappersbevis är präst.
Idag har jag återigen varit i kontakt med stiftet..."Nja vi har från och med januari i år börjat ta kopior på prästbreven...av förekommen anledning" ....ahhhh jag är ju prästvigd innan denna praxis vilket leder till att en ny Dubblet måste göras...med tillhörande stämplar och TUSEN underskrifter...ah varför måste jag vara den mest krångligaste pastorsadjunkten på denna sidan universum!?
...Men så har ju febern börjat släppa idag...och jag får en bild av mina lådor som står högst upp på hyllan (till saken hör att jag under onsdagen dammade av samtliga av mina böcker i hyllan för att hitta brevet och gick igenom alla pärmar och tidningshögar etc på jakt efter detta brev) .
..AHHH ångest! Hybris och ångest igen!
Längst upp precis under locket på en av lådorna ligger brevet/beviset/THE papper
Därmed: JAG ÄR PRÄST OCH NU KAN JAG TILLOCHMED BEVISA DET!
Imorn tänkter jag kopiera upp mitt brev i XXX antal kopior alternativt tapetsera en vägg med det! ...om någon vill ha en kopia av detta mycket fina elimenenta brev behöver ni inte ens fråga utan det kommer imorgon dag skickas ut en kopia till ALLA:) (typ)
Ska nu kämpa vidare för att denna dag ska bli lite mer utopisk!
Eller för att citera biskopens sekreterare: HURRA Anna! (phu ser det som ett tecken på att jag får behålla mitt prästbrev nu när jag äntligen har hittat det)
Till min förskräckelse insåg jag att Prästbrevet...beviset på att jag är prästvigd inte fanns med bland dessa viktiga papper trotts att det är THE viktiga pappret! Lite smått panikslagen ringde jag mina föräldrar och bad dem "hitta" brevet hemma hos dem....det gick sådär...
Med mössan i handen lämnade jag in min jobbansökan på onsdagseftermiddagen med en liten post-it lapp "komplett förutom prästbrevet" och ringde stiftet för att försöka övertyga dem om att jag trotts pappersbevis är präst.
Idag har jag återigen varit i kontakt med stiftet..."Nja vi har från och med januari i år börjat ta kopior på prästbreven...av förekommen anledning" ....ahhhh jag är ju prästvigd innan denna praxis vilket leder till att en ny Dubblet måste göras...med tillhörande stämplar och TUSEN underskrifter...ah varför måste jag vara den mest krångligaste pastorsadjunkten på denna sidan universum!?
...Men så har ju febern börjat släppa idag...och jag får en bild av mina lådor som står högst upp på hyllan (till saken hör att jag under onsdagen dammade av samtliga av mina böcker i hyllan för att hitta brevet och gick igenom alla pärmar och tidningshögar etc på jakt efter detta brev) .
..AHHH ångest! Hybris och ångest igen!
Längst upp precis under locket på en av lådorna ligger brevet/beviset/THE papper
Därmed: JAG ÄR PRÄST OCH NU KAN JAG TILLOCHMED BEVISA DET!
Imorn tänkter jag kopiera upp mitt brev i XXX antal kopior alternativt tapetsera en vägg med det! ...om någon vill ha en kopia av detta mycket fina elimenenta brev behöver ni inte ens fråga utan det kommer imorgon dag skickas ut en kopia till ALLA:) (typ)
Ska nu kämpa vidare för att denna dag ska bli lite mer utopisk!
Eller för att citera biskopens sekreterare: HURRA Anna! (phu ser det som ett tecken på att jag får behålla mitt prästbrev nu när jag äntligen har hittat det)
Tillbaka till livet
Efter att under hela gårdagen legat knall pall kan jag idag äntligen sitta upp i soffan!...när jag började känna mig förkyld i onsdags tänkte jag lugnt "Äsch jag får väl träna på fredag iallefall"
...men nä sitta i soffan är alldeles tillräckligt:)
Medans jag nu sitter i min soffa ska jag förbereda mig inför morgondagens dop och vigsel. Förutom att mitt mål är att inte snörvla ihjäl det lilla söta barnet eller nysa mig igenom bröllopet ska jag rejält läsa in mig på ämnet Kärlek.
I den fina utopiska världen som jag idag hoppas få uppleva kommer jag även vara en bra bit på väg med min predikan tills på söndag...tänk om utopin någon gång skulle kunna bli verklighet... det vet jag först om några timmar.
Hittills under "P:n Predikningar och Publicerat" har inga doptal/vigseltal eller griftetal funnits. Mycket beror detta på att dessa tal blir så pass personliga att de är omöjliga att avidentifiera etc. För att ge en liten bild av hur ett griftetal kan se ut har jag nu lagt ut det tal jag höll på morfars begravning. Dock kommer jag inte ihåg om jag sa allt eller i vilken ordning etc. men det kändes bra och nja lite improvisation finns där ju alltid.
Nu ska här hårdjobbas!
...men nä sitta i soffan är alldeles tillräckligt:)
Medans jag nu sitter i min soffa ska jag förbereda mig inför morgondagens dop och vigsel. Förutom att mitt mål är att inte snörvla ihjäl det lilla söta barnet eller nysa mig igenom bröllopet ska jag rejält läsa in mig på ämnet Kärlek.
I den fina utopiska världen som jag idag hoppas få uppleva kommer jag även vara en bra bit på väg med min predikan tills på söndag...tänk om utopin någon gång skulle kunna bli verklighet... det vet jag först om några timmar.
Hittills under "P:n Predikningar och Publicerat" har inga doptal/vigseltal eller griftetal funnits. Mycket beror detta på att dessa tal blir så pass personliga att de är omöjliga att avidentifiera etc. För att ge en liten bild av hur ett griftetal kan se ut har jag nu lagt ut det tal jag höll på morfars begravning. Dock kommer jag inte ihåg om jag sa allt eller i vilken ordning etc. men det kändes bra och nja lite improvisation finns där ju alltid.
Nu ska här hårdjobbas!
onsdag 20 februari 2008
Host host snörvel
Egentligen en perfekt vecka för att bli förkyld...men jag måste erkänna att det är rätt drygt:)
Trotts detta snörvlande har jag idag lämnat in min ansökan till en komministertjänst till sommaren (håll tummarna).
..och kanske trotts detta envisa snörvlande tog jag och min kyrkoherde årets första gemensamma cykeltur! Vi cyklade till Rosenholm och tillbaka, en mindre "lunchrunda" på runt 16 km, vår plan är att cykla på luncherna, ungefär några gånger i veckan, beroende på hur mycket begravningar vi får etc.
Imorn...och nja ikväll/inatt ska jag fundera över ämnet "Kampen mot ondskan" som är söndagens tema. Rent spontant får jag både glädjerus och kalla kårar när jag läser evangelietexten som handlar om hur Jesus botar, driver ut demoner och helar människor.
Texter som verkligen visar på att han var Guds son...samtidigt som de har missbrukats inte mintst av karismatiska rörelse a la "Be så blir du frisk"...är du sjuk har du inte bett tillräckligt.
Frågorna hopar sig: Varför blir vara vissa helade? Varför finns ondskan i en värld som är skapad av en allsmäktig Gud? Varför stoppar inte Gud det onda som händer?
Ska höra med pedagogen om vi har en marionette docka (ett viljelöst redskap, en docka som styrs av trådar)... en docka som kan visa på varför Gud inte griper in i allt ont som sker...en docka som kan visa på varför vi inte kan styra Gud till att uppfylla alla våra önskningar. ...samtidigt som det inte just nu känns helt tillfredsställande att sluta där...det måste finnas något mer...ska suga på den karamellen...förhoppningsvis hinner jag bli lite klokare tills på söndag!
Trotts detta snörvlande har jag idag lämnat in min ansökan till en komministertjänst till sommaren (håll tummarna).
..och kanske trotts detta envisa snörvlande tog jag och min kyrkoherde årets första gemensamma cykeltur! Vi cyklade till Rosenholm och tillbaka, en mindre "lunchrunda" på runt 16 km, vår plan är att cykla på luncherna, ungefär några gånger i veckan, beroende på hur mycket begravningar vi får etc.
Imorn...och nja ikväll/inatt ska jag fundera över ämnet "Kampen mot ondskan" som är söndagens tema. Rent spontant får jag både glädjerus och kalla kårar när jag läser evangelietexten som handlar om hur Jesus botar, driver ut demoner och helar människor.
Texter som verkligen visar på att han var Guds son...samtidigt som de har missbrukats inte mintst av karismatiska rörelse a la "Be så blir du frisk"...är du sjuk har du inte bett tillräckligt.
Frågorna hopar sig: Varför blir vara vissa helade? Varför finns ondskan i en värld som är skapad av en allsmäktig Gud? Varför stoppar inte Gud det onda som händer?
Ska höra med pedagogen om vi har en marionette docka (ett viljelöst redskap, en docka som styrs av trådar)... en docka som kan visa på varför Gud inte griper in i allt ont som sker...en docka som kan visa på varför vi inte kan styra Gud till att uppfylla alla våra önskningar. ...samtidigt som det inte just nu känns helt tillfredsställande att sluta där...det måste finnas något mer...ska suga på den karamellen...förhoppningsvis hinner jag bli lite klokare tills på söndag!
tisdag 19 februari 2008
Lugnaste veckan!
Just nu utnämner jag denna veckan till att vara/förhoppningsvis bli den lugnaste veckan sen jag prästvigdes!!!
Det är sportlov och vi har inga konfirmander, ungdomsgrupper eller kurser: WOW! (nog för att jag saknar konfirmanderna...men att rulla tummarna ibland är inte fel det heller).
Känns gött med en lite mindre stressig vecka (den innehåller dock predikan, dop, bröllop etc iallefall men lugn för att vara en av mina veckor:) ) speciellt eftersom jag precis har kommit hem från ett sjukt SOLIGT alperna...
...vilket jag härmed idag gladeligen visat runt min fina solbränna för allt och alla som vill (eller för den delen inte vill) se den:)
Först var det såklart arbetskamraterna "Jo...va de sol sa du?"
Sen Syföreningen...."Solbränd!?...jag får ställa mig på denhär sidan så jag ser för solen...nja... minsann lite fräknar är där."
LITE FRÄKNAR!?!?!? Det är hur många somhelst! Överallt! Mitt i Februari månad är jag TOP BRUN (=så brun som jag någonsinn kan bli) och folk märker det inte ens...mytteri! (Nu får jag en känsla för hur Jesus hade det när inga människor tog notis om vad han sa...vilket förresten söndagens texter till vis del handlar om...hm ska suga på dem tills på torsdag)
Något jag annars tagit lite notis om idag är hur olika människor luktar olika mycket! Sprang i förmiddags några varv i ett elljusspår och helt plötsligt utan att jag såg några människor framför mig (såg minst 50 meter) luktade det sjukt mycket parfym. Det visar sig efter ytterligare några steg att jo där framme gick ett par människor...antingen har jag ett väldigt välutvecklat nässystem (läs system som tar upp dofter...har just nu tappat namnet för det) eller så bär människor alldeles förmycket parfym på sig när de är ute och tränar/går.
Imorn ska jag läsa in mig på Bröllop! Plus att jag ska skriva ihop ett personligt brev och börja fila på mitt CV...för på fredag ska jag ha sökt min första tjänst...lite pirrigt...inte minst när min kyrkoherde lite sådär vart femte minut frågar om jag är klar med ansökan än:)
Det är sportlov och vi har inga konfirmander, ungdomsgrupper eller kurser: WOW! (nog för att jag saknar konfirmanderna...men att rulla tummarna ibland är inte fel det heller).
Känns gött med en lite mindre stressig vecka (den innehåller dock predikan, dop, bröllop etc iallefall men lugn för att vara en av mina veckor:) ) speciellt eftersom jag precis har kommit hem från ett sjukt SOLIGT alperna...
...vilket jag härmed idag gladeligen visat runt min fina solbränna för allt och alla som vill (eller för den delen inte vill) se den:)
Först var det såklart arbetskamraterna "Jo...va de sol sa du?"
Sen Syföreningen...."Solbränd!?...jag får ställa mig på denhär sidan så jag ser för solen...nja... minsann lite fräknar är där."
LITE FRÄKNAR!?!?!? Det är hur många somhelst! Överallt! Mitt i Februari månad är jag TOP BRUN (=så brun som jag någonsinn kan bli) och folk märker det inte ens...mytteri! (Nu får jag en känsla för hur Jesus hade det när inga människor tog notis om vad han sa...vilket förresten söndagens texter till vis del handlar om...hm ska suga på dem tills på torsdag)
Något jag annars tagit lite notis om idag är hur olika människor luktar olika mycket! Sprang i förmiddags några varv i ett elljusspår och helt plötsligt utan att jag såg några människor framför mig (såg minst 50 meter) luktade det sjukt mycket parfym. Det visar sig efter ytterligare några steg att jo där framme gick ett par människor...antingen har jag ett väldigt välutvecklat nässystem (läs system som tar upp dofter...har just nu tappat namnet för det) eller så bär människor alldeles förmycket parfym på sig när de är ute och tränar/går.
Imorn ska jag läsa in mig på Bröllop! Plus att jag ska skriva ihop ett personligt brev och börja fila på mitt CV...för på fredag ska jag ha sökt min första tjänst...lite pirrigt...inte minst när min kyrkoherde lite sådär vart femte minut frågar om jag är klar med ansökan än:)
fredag 8 februari 2008
SEMESTER!!!
Japp det är sant!
Om några timmar tar jag min väska, ryggsäck och pjäxbag och ger mig iväg till:
SERRE CHEVALIER och de franska Alperna!
Ska bli underbart att få lite semester: kasta sig ut i backarna, läsa böcker, äta massor av mat och sova =ett litet paradis på jorden.
Är iväg ända tills den 17 februari...sen kommer jag upp på internet igen!:)
Kram kram...och är ni i de franska alperna och ser någon med tuppkamm ungefär såhär:
DÅ KAN DET VARA JAG!!:)
Om några timmar tar jag min väska, ryggsäck och pjäxbag och ger mig iväg till:
SERRE CHEVALIER och de franska Alperna!
Ska bli underbart att få lite semester: kasta sig ut i backarna, läsa böcker, äta massor av mat och sova =ett litet paradis på jorden.
Är iväg ända tills den 17 februari...sen kommer jag upp på internet igen!:)
Kram kram...och är ni i de franska alperna och ser någon med tuppkamm ungefär såhär:
DÅ KAN DET VARA JAG!!:)
torsdag 7 februari 2008
IT-dagar...hela dan +konfirmander (såklart:) )
Idag har jag varit i Ronneby hela dan på Svenska Kyrkans IT-dagar. En dag full av IT kan man (läs kvinna) tänka...och tänka sig det stämmer!
I klassisk IT anda hade jag min dator med mig och försnillade lite tid i och med lunchen med att skriva klart en artikel som jag skulle kunna skrivit...nja för ett tag sedan:) (sista minuten ger en härlig positiv "stress" känsla).
Jag kan inte säga att hela IT dan var underbar eller kass. Dock kändes inledningen inte direkt riktad till mig. ...vi fick en introduktion med hur datorer har krupit sig in i våra liv (mobiler, kamror etc)....jo jag vet...
Avslutningen däremot gav mig några "eye opener"
Föreläsaren presenterade Second life. Vilket är ett virtuellt samhälle. I detta samhälle var han medlem i en Anglekansk församling och gick på gudstjänster på internet. Han berättade även om hur han hade firat andakt med sina ungdomar med ett gäng irländska ungdomar via datorkameror. Ungdomarna hade träffats i Taizé och en dag kom frågan om de inte kunde fira mässa tillsammans. Sagt och gjort. För dagen blev dock den irländske prästen sjuk och bara på den svenska "sidan" fanns det en präst. Vid instiftelseorden bad den svenske prästen den irländska sidan att lyfta upp brödet och vinet till kameran.... ...funderingen kommer.... funkar instiftelseorden via webkamera???
....kanske en klurig tanke....
men tänk såhär: Sätt på tv:n en söndag förmiddag. Se på tv-gudstjänsten. Känns välsignelsen i slutet äkta? Kan den beröra?...men den är ju inspelad?.....är det en lika klurig tanke? Kanske kanske inte.
Direkt efter att IT-dan var slut (jag kom på 10:de plats på tipspromenaden och fick med mig två isskrapor och ett paraply med texten: SENSUS på) åkte jag och pedagogen i ilfart till ön för att ha konfirmander.
...sen har jag kravlat mig hem...tvättat...packat väskan...för imorn bär det iväg.
I klassisk IT anda hade jag min dator med mig och försnillade lite tid i och med lunchen med att skriva klart en artikel som jag skulle kunna skrivit...nja för ett tag sedan:) (sista minuten ger en härlig positiv "stress" känsla).
Jag kan inte säga att hela IT dan var underbar eller kass. Dock kändes inledningen inte direkt riktad till mig. ...vi fick en introduktion med hur datorer har krupit sig in i våra liv (mobiler, kamror etc)....jo jag vet...
Avslutningen däremot gav mig några "eye opener"
Föreläsaren presenterade Second life. Vilket är ett virtuellt samhälle. I detta samhälle var han medlem i en Anglekansk församling och gick på gudstjänster på internet. Han berättade även om hur han hade firat andakt med sina ungdomar med ett gäng irländska ungdomar via datorkameror. Ungdomarna hade träffats i Taizé och en dag kom frågan om de inte kunde fira mässa tillsammans. Sagt och gjort. För dagen blev dock den irländske prästen sjuk och bara på den svenska "sidan" fanns det en präst. Vid instiftelseorden bad den svenske prästen den irländska sidan att lyfta upp brödet och vinet till kameran.... ...funderingen kommer.... funkar instiftelseorden via webkamera???
....kanske en klurig tanke....
men tänk såhär: Sätt på tv:n en söndag förmiddag. Se på tv-gudstjänsten. Känns välsignelsen i slutet äkta? Kan den beröra?...men den är ju inspelad?.....är det en lika klurig tanke? Kanske kanske inte.
Direkt efter att IT-dan var slut (jag kom på 10:de plats på tipspromenaden och fick med mig två isskrapor och ett paraply med texten: SENSUS på) åkte jag och pedagogen i ilfart till ön för att ha konfirmander.
...sen har jag kravlat mig hem...tvättat...packat väskan...för imorn bär det iväg.
tisdag 5 februari 2008
Morfars begravning
Idag har jag begravt min morfar.
Innan begravningen satte igång fick jag två tips av min kyrkoherde:
1. Tänk att det är en ära att få begrava sin morfar. Det är det inte alla som får möjlighet till.
2. Kommer tårarna så nyp dig i handen. Stenhårt.
Min hand är alldeles genomnypt:)
Försökte även sjunga upp innan begravningen men fick inte fram en ton. Jag var i kyrkan i ganska god tid för att bekanta mig med rummet, vänja mig vid kistan etc. Det gick bra ända fram tills det att människor började komma. DÅ kom klumparna i halsen. "Hur ska detta gå"
Jag och min kyrkoherde som också skulle vara med som backup (om jag gick och satte mig var han beredd att ta över) bad en bön precis innan vi började. Klockorna ringde och vi gick fram genom gången. Nu var det igång.
Under inledningsmusiken och solosången grät jag lite smått. Jag skulle inte prata förrens efter det att solisten sjungit klart och därför började jag inte nypa mig i handen förrän jag visste att det bara var en vers kvar.
Jag kom upp och hälsade folk välkomna...hann också påpeka att solen strålade in på oss och att vi skulle sjunga psalm 297.
...den psalmen kunde jag nästan inte sjunga...förutom sista versen då jag nöp mig i handen. För efter första psalmen är det dags för griftetalet (en liten mini "predikan" med mycket inslag av den dödes liv).
I börjarn hackade rösten. Fick skärpa mig lite nypa mig i handen. Sen släppte det lite. Började tänka på glada minnen från mormor och morfar. Talet flöt på. Visst min röst kanske inte var så stark som den brukar men den var inte helt igenom bruten!
Efter griftetalet kände jag! WOW Jag klarar dethär! Bad en bön tillsammans med församlingen och gick för att göra mullpåläggningen. Det var som om det släppte lite efter griftetalet. Förtröstan, hoppet om livet efter döden. Att morfar nu var hos sin Gud i sitt paradis där han kunde köra hur mycket traktor och bil han ville var en mycket trösterik tanke.
Såklart fortsatte jag att snörvla/snyfta etc under sångerna...det är ju trotts allt min morfars begravning.
Och så kom tiden för begravningsbönen...den jag hade velat sjunga...men innan hade jag inte fått fram en enda ton och nja...jag var ju inte helt övertygad om att jag skulle få fram någon nu heller:)
Kantorn och jag började på HELT olika toner....som tur väl var slutade hon spela och jag fick fortsätta solo. Och det gick fantastiskt bra! Rösten höll, texten satt där och jag fick verkligen sjunga bönen på morfars begravning! Underbar känsla.
Efter det att jag gjort välsignelsen, vi sjungt sista psalmen och solosången på slutet var över gick jag och bytte om (tog av mig Alban/vita klädedräkten och tagit på mig jackan) under avslutningsmusiken. Sen viskade jag till min kyrkoherde att han fick lysa frid över graven. Kändes bra att kunna ta avsked av morfar vid graven, vara vid min familj.
Vi hade turen att ha en riktigt bra begravningsentreprenör! Kändes tryggt.
Under minnesstunden i församlingshemmet hade pappa gjort en film över Fabbemåla (mormor och morfars gård) som var riktigt fin och härlig att få se mormor och morfar som de aktiva bönderna de var.
Känslan efter begravningen är frid. Inte på något sätt ångrar jag att jag begravde min morfar. Det kändes väldigt bra att få ha gjort det och just nu är jag väldigt, väldigt trött. ....sorg är en av de känslorna som verkligen suger musten ur en...botemedel? Sömn!
Innan begravningen satte igång fick jag två tips av min kyrkoherde:
1. Tänk att det är en ära att få begrava sin morfar. Det är det inte alla som får möjlighet till.
2. Kommer tårarna så nyp dig i handen. Stenhårt.
Min hand är alldeles genomnypt:)
Försökte även sjunga upp innan begravningen men fick inte fram en ton. Jag var i kyrkan i ganska god tid för att bekanta mig med rummet, vänja mig vid kistan etc. Det gick bra ända fram tills det att människor började komma. DÅ kom klumparna i halsen. "Hur ska detta gå"
Jag och min kyrkoherde som också skulle vara med som backup (om jag gick och satte mig var han beredd att ta över) bad en bön precis innan vi började. Klockorna ringde och vi gick fram genom gången. Nu var det igång.
Under inledningsmusiken och solosången grät jag lite smått. Jag skulle inte prata förrens efter det att solisten sjungit klart och därför började jag inte nypa mig i handen förrän jag visste att det bara var en vers kvar.
Jag kom upp och hälsade folk välkomna...hann också påpeka att solen strålade in på oss och att vi skulle sjunga psalm 297.
...den psalmen kunde jag nästan inte sjunga...förutom sista versen då jag nöp mig i handen. För efter första psalmen är det dags för griftetalet (en liten mini "predikan" med mycket inslag av den dödes liv).
I börjarn hackade rösten. Fick skärpa mig lite nypa mig i handen. Sen släppte det lite. Började tänka på glada minnen från mormor och morfar. Talet flöt på. Visst min röst kanske inte var så stark som den brukar men den var inte helt igenom bruten!
Efter griftetalet kände jag! WOW Jag klarar dethär! Bad en bön tillsammans med församlingen och gick för att göra mullpåläggningen. Det var som om det släppte lite efter griftetalet. Förtröstan, hoppet om livet efter döden. Att morfar nu var hos sin Gud i sitt paradis där han kunde köra hur mycket traktor och bil han ville var en mycket trösterik tanke.
Såklart fortsatte jag att snörvla/snyfta etc under sångerna...det är ju trotts allt min morfars begravning.
Och så kom tiden för begravningsbönen...den jag hade velat sjunga...men innan hade jag inte fått fram en enda ton och nja...jag var ju inte helt övertygad om att jag skulle få fram någon nu heller:)
Kantorn och jag började på HELT olika toner....som tur väl var slutade hon spela och jag fick fortsätta solo. Och det gick fantastiskt bra! Rösten höll, texten satt där och jag fick verkligen sjunga bönen på morfars begravning! Underbar känsla.
Efter det att jag gjort välsignelsen, vi sjungt sista psalmen och solosången på slutet var över gick jag och bytte om (tog av mig Alban/vita klädedräkten och tagit på mig jackan) under avslutningsmusiken. Sen viskade jag till min kyrkoherde att han fick lysa frid över graven. Kändes bra att kunna ta avsked av morfar vid graven, vara vid min familj.
Vi hade turen att ha en riktigt bra begravningsentreprenör! Kändes tryggt.
Under minnesstunden i församlingshemmet hade pappa gjort en film över Fabbemåla (mormor och morfars gård) som var riktigt fin och härlig att få se mormor och morfar som de aktiva bönderna de var.
Känslan efter begravningen är frid. Inte på något sätt ångrar jag att jag begravde min morfar. Det kändes väldigt bra att få ha gjort det och just nu är jag väldigt, väldigt trött. ....sorg är en av de känslorna som verkligen suger musten ur en...botemedel? Sömn!
söndag 3 februari 2008
Lycklig, gammal och trött
Har haft ännu en helt fantastisk söndag. Den börjar egentligen redan på fredag och lördagskvällen då den sedvanliga paniken sätter in "jag kan inte" "vet inte hur man gör" "jag blir sjuk" "jag har feber och kommer ändå inte kunna ta mig upp" "ringer kyrkoherden nu.... eller vänta jag skulle kunna säga...etc"
Väntar uppe länge på kvällen innan och sätter klockan riktigt tidigt söndag morgon...för att snosa en stund i tron att "jag är ju nästan klar" ...sen stiger jag upp i smått panik inser att jag inte alls nästan är klar, jobbar effektivt, fokuserat, andas ut kokar gröt och ger mig iväg.
Idag hade jag flera olika "teman" jag ville ta upp: Fastan, Salvadoransk mässa och Kärlekens väg. I all predagogik kring homilitik (predikolära) är det dödsstraff att ta upp olika trådar. Regeln är EN tråd som går hem är bättre än flera som trasslar...dock gjorde jag idag ett experiment:)
Tre lappar tre ämnen "trådar" församlingen fick dra ordningen...blev riktigt trevligt och inte minst intressant för alla inblandade:)
Imorn (måndag) väntas en ledig dag inklusive storbesök från Polen. Tänkte hinna ut en sväng till Mormors (snart även Morfars) grav innan dess. Bussen ut och springa hem...en klassiker.
Väntar uppe länge på kvällen innan och sätter klockan riktigt tidigt söndag morgon...för att snosa en stund i tron att "jag är ju nästan klar" ...sen stiger jag upp i smått panik inser att jag inte alls nästan är klar, jobbar effektivt, fokuserat, andas ut kokar gröt och ger mig iväg.
Idag hade jag flera olika "teman" jag ville ta upp: Fastan, Salvadoransk mässa och Kärlekens väg. I all predagogik kring homilitik (predikolära) är det dödsstraff att ta upp olika trådar. Regeln är EN tråd som går hem är bättre än flera som trasslar...dock gjorde jag idag ett experiment:)
Tre lappar tre ämnen "trådar" församlingen fick dra ordningen...blev riktigt trevligt och inte minst intressant för alla inblandade:)
Imorn (måndag) väntas en ledig dag inklusive storbesök från Polen. Tänkte hinna ut en sväng till Mormors (snart även Morfars) grav innan dess. Bussen ut och springa hem...en klassiker.
Söndag-ett ständigt rus!
"Jag lever i ett ständigt rus" avslutas en av spääxsångerna vi i spääxetb sjungit genom åren. Idag just nu sitter jag vid datorn och pustar lite. Haft konfirmander på morgonen, klockan elva var det mässa och nu vid halv ett var det dags för dop. Ska äta lunch och bege mig ut till ön för ännu en mässa klockan fyra! Vilken härlig berusningsdag av glada människor och mässa!
Sista söndagen innan fastan idag och det firar vi med att i kyrkan ha en karneval med både orkester och kör! ...för mig funkar sådannahära mässor riktig effektfullt, känner knappt att jag är hungrig....en dag av ständigt rus!!!!
Skynda er att Karnevala och äta fastlagsbullar, tisdag är sista dan!
Sista söndagen innan fastan idag och det firar vi med att i kyrkan ha en karneval med både orkester och kör! ...för mig funkar sådannahära mässor riktig effektfullt, känner knappt att jag är hungrig....en dag av ständigt rus!!!!
Skynda er att Karnevala och äta fastlagsbullar, tisdag är sista dan!
lördag 2 februari 2008
Sista lördan innan fastan
Sitter i vanlig ordning och spelar spindelharpan istället för att göra det jag borde:) Tänk så mycket tid jag kommer få över...speciellt på lördagskvällar innan en jobbsöndag...då läggs många timmar på spindelharpan.
Om någon frågar mig hur jag skriver/jobbar med mina predikningar växer de just nu fram i en symbios av spindelharpan, chips, tv och sena nätter...dvs. i allt något som inte kommer att ske under fastan...hm kanske tur att den kommer och bryter av några alltför invanda beteenden.
Annars river jag mitt hår över att det är förmycket jag vill få in i predikan tills imorn!!! Fastan, Kärlekens väg, Salvadoransk mässa, Döden, Påsken, Vandring i vårt liv, Start och mål, Vandra när vägen/målet är dig given och du inte vill mm ...ah ok jag måste sålla....efter nästa parti av Spindelharpa såklart:)
Hade mina kära föräldrar, S och D här innan på lite födelsedagsmiddag...det blev klockan fyra just för att jag visste vad jag var tvungen att ägna senare delen av kvällen åt...det är sista lördagen innan fastan...sen blir det andra bullar av!...och jag blir sådär äldre och sånt...jaja. suck. Har gett mig ett friår från allt vad åldersnoja etc heter (från 1 Advent förra året till 1Advent nästa år...måste bara påminna mig ibland:) )
Om någon frågar mig hur jag skriver/jobbar med mina predikningar växer de just nu fram i en symbios av spindelharpan, chips, tv och sena nätter...dvs. i allt något som inte kommer att ske under fastan...hm kanske tur att den kommer och bryter av några alltför invanda beteenden.
Annars river jag mitt hår över att det är förmycket jag vill få in i predikan tills imorn!!! Fastan, Kärlekens väg, Salvadoransk mässa, Döden, Påsken, Vandring i vårt liv, Start och mål, Vandra när vägen/målet är dig given och du inte vill mm ...ah ok jag måste sålla....efter nästa parti av Spindelharpa såklart:)
Hade mina kära föräldrar, S och D här innan på lite födelsedagsmiddag...det blev klockan fyra just för att jag visste vad jag var tvungen att ägna senare delen av kvällen åt...det är sista lördagen innan fastan...sen blir det andra bullar av!...och jag blir sådär äldre och sånt...jaja. suck. Har gett mig ett friår från allt vad åldersnoja etc heter (från 1 Advent förra året till 1Advent nästa år...måste bara påminna mig ibland:) )
fredag 1 februari 2008
Jesus förbryllar mig
och troligtvis lärjungarna också. När han i söndagens evangelietext åter igen berättar för lärjungarna att han ska dödas när de kommer fram till Jerusalem förstår de honom inte. Än mindre kanske de förstår varför de trotts allt fortsätter gå mot Jerusalem...i typ 40 dagar till... knasigt och förbryllande.
När jag får såhär riktigt mycket att göra som jag har just nu (massvis med konfirmander både på kvällar och helgen, dop, mässor, begravningar etc) brukar jag drömma och längta tills dess att jag åter igen kan ta en skönlitterär bok i min hand...tänk vilken lyx att ha något smarrigt och naggande gott att läsa.
Semester är en typiskt tid för naggande god läsning. När jag var iväg i Sälen vecka tre passade jag på att läsa lite andra författare än vad jag brukar...och jag föll för alla tre pladask.
1. Doris Lessing -en nobelpristagare, brukar inte tycka om "deras" böcker. Därför blev jag riktigt gott och härligt överraskad när boken faktiskt var bra! (läste Martha, har skaffat Bra gift som ligger och gyttar till sig)
2. Karin Alvtegen -Skam, hon skriver om människors grundkänslor...eller de känslor vi alla oavsett kulturer sägs ha. Lite som Karin Fossum...en skräckbok utan mycket blod och sånt. Typisk "choklad" bok (dvs en liten bok som är go och snabb att läsa, lämnar spår)
3. Kahled Hosseini - Flyga drake. Annorlunda bok. Både följa en annan kultur (Afghanistan) och ett människoöde. Tänk vad de små valen kan ställa till stora förändringar i våra liv...det är knappast de "stora" valen som slutligen bestämmer vilka vi är.
...just nu får jag frossa i en annan Karin Alvtegen bok (Svek)...det blir på söndag kväll.
Fast det förståss det är inte bara Jesus som förbryllar mig till helgen...vad är en Salvadoransk mässa?!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
