måndag 27 februari 2012

Tankar inför Tredje söndagen i fastan

På församlingens hemsida skriver någon av oss präster en liten tanke/text kring kommande söndag. Idag har jag tagit ett litet strå till stacken och gjort inför nästa helg. Helt förbluffad över denna framförhållning...kanske gått och blivit gammal..


Tankar inför helgen Tredje söndagen i fastan. 11 mars 2012,

Ingress:
I helgen firar vi Tredje söndagen i fastan. Dagen har temat: Kampen mot ondskan. I psalm 358 sjunger vi i tredje versen ”Han gick in i din nöd och smärta. Gud tog plats i din egen gestalt. Han bar på ditt kors. Han var plågad som du och han älskade dig över allt.”

I kampen mot ondskan står vi inte ensamma, vi är inte ensamma…det ska vi minnas för känslan av ensamhet kan vara en ondska i sig.

Text/tanke
Luk 11:14-26 Söndagens evangelium. Jesus möts som så många gånger av människor som vill sätta honom på prov. Jesus har drivit ut en stum ande och några är snabba på att döma honom efter med vilkens kraft han gjorde detta. Istället för att glädjas åt att en människa blev hjälpt ville de hellre göra sig roliga på Jesus bekostnad. Jesus tar det med ro… han är van.

Vi kan vara snabba att plocka in människor i fack av goda och onda. De som står i kampen mot ondska och de som utför ondska. Svart och vitt… kanske för att det gör livet enklare att leva, i alla fall ibland.

Finns ett citat från Ian Percy som lyder: ”Vi dömer andra utifrån deras handlingar. Vi dömer oss själva utifrån våraintentioner.” Det tillsammans med berättelser som ”du ser nålen i din broders
öga och inte balken i ditt eget” och ”äktenskapsbryterskan som skulle stenas av den som själv var fri från synd” gör det vita och svarta mer grått… kanske ett liv som gör det enklare att leva i längden.


Bön:
En inblick i vad helgen handlar om får vi också i en av de böner som finns i psalmboken till helgen:

Gud, som är vår tillflykt när ondska och vanmakt drabbar oss, vi ber om vishet, läkedom, mod och styrka att i ditt namn bekämpa det onda och tro på dina möjligheter. I Jesu namn. Amen.


Psalm
358 Han gick in i din kamp på jorden

Prästen som tar Gud med sig på träningen

Sydöstrans journalist Lottie Håkansson håller på med en serie kring "Vad ska man tro på"

I torsdags var det min tur att vara med. Såhär blev artikeln:

"Prästen som tar Gud med sig på träningen"

-När jag träffar människor bryr jag mig inte om ifall de bär Jesus, Muhammed eller Ganecha i sitt hjärta. Gud kan kalla dig på olika sätt, säger prästen Anna Ekström.

"Min Gud måste kunna hänga med på träningen"

Möt ungdomsprästen som inte tror på en "farbror som sitter på ett moln"
BLEKINGE
Hon har väntat med att gifta sig i kyrkan för att hennes homosexuella vänner inte kunnat göra det tidigare.Sin andlighet finner hon i löpspåret, eller i bandyhallen. Eller när hon är ute på skolorna!Möt prästen Anna Ekström, 30, som inte tror på en Gud som "en farbror som sitter på ett moln".

– Jag mötte vettiga kristna som visade på en Gud som jag kunde ha med mig när jag tränade löpning och bandy. Jag måste ju tro på en Gud som kan hänga med i mitt tempo, min vardag.Anna Ekström är ung präst i Karlskrona stadsförsamling och en stor del av hennes tjänstgöring gör hon ute på kommunens gymnasieskolor.

Bloggar
– Den traditionella kristendomen och kyrkan tilltalar inte unga som de gjorde förr. Men nyfikenheten och längtan efter en tro är lika stor. Jag kan inte gå i mina prästkläder genom en korridor med ungdomar utan att någon vill prata.Hon är en präst som bloggar och använder sig av de sociala medier som finns att tillgå. Men hon tror inte att möten i cyberrymden kan ersätta alla mänskliga kontakter, bara vara ett komplement.

– Att utöva sin tro helt ensam är som att spela fotboll själv, utan lag eller publik. Det är ju inget roligt.
Människosyn
Anna Ekström är politiskt aktiv i Karlskrona för Folkpartiet. Hon får ofta frågan varför hon som kristen inte är med i Kristdemokraterna istället.– Jag delar inte Kd:s traditionella människosyn. Jag är liberal i min tro och min politiska övertygelse. När jag träffar människor bryr jag mig inte om ifall de bär Jesus, Muhammed eller Ganesha i sitt hjärta. Gud kan kalla dig på olika sätt.

I mötet med ungdomarna finner Anna Ekström mycket sökande och många frågor.– Men också en övertygelse om vad man inte tror på. Det är svårare att få grepp om vad man faktiskt tror på. Jag har haft många roliga debatter med naturare som tror att man som kristen avfärdar evolutionen. Så är det inte alls. Det finns ingen motsättning där.

Anna Ekström tror på närvaron av skyddsänglar och döda anhöriga. Men hon tror inte på ett helvete (utom på jorden) fast väl på en himmel.

Tror du på Djävulen?– Jesus har vunnit över honom så jag tror inte att han finns efter döden i alla fall.

Hur bemötte du ungdomarnas frågor efter massakern på Utöya?– Jag grubblar precis som alla andra om varför det finns ondska och varför barn dör om Gud är god. Men svaret är att vi människor har ett val och en handlingsfrihet. Det finns ont och gott i världen och vi kan välja. Annars hade vi varit marionetter. Jag tror att det finns saker som man inte kan förlåta som människa, men Gud kan alltid ge förlåtelse. Det heter ju att det är mänskligt att fela men gudomligt att förlåta.

"Jag hjälper dig med en personlig begravning"

Ahhh

Varje gång jag läser denna annons i lokaltidningarna får jag rysningar i kroppen. Det är en begravningsbyrå i staun (lokalt för Karlskrona) som annonserar sina Borgerliga begravningar som en chans till att få en personligt utförd ritual....

...och på vilket sätt skiljer sig denna ritual i det personliga med en religiös?

Bygger det på en skröna om att det finns vissa saker som måste sjungas/spelas i en religiös? Eller vad är det?

Självklart, om den avlidne inte önskar en religiös begravning - jepp kör den borgerligt.

Men om den avlidne önskar "En Personlig begravning" Ja då finns det inga motsättningar kring den borgerliga-religiösa!


Upp till kamp!

onsdag 22 februari 2012

Fastans ingåt och inbrott på jobbet

Första dagen på fastan kom fortare än vad jag trott. Förstår varför det finns en förfasta! Vore inte dumt att för ett par veckor sedan smygit igång en fasta för att vara riktigt beredd idag.

...eller så är jag bara sjukt beroende av att just sitta vid datorn och slösurfa på facebook och spindelharpan/solitaire och det är det som gör att jag inte riktigt vet vad jag ska göra (en liten del av årets fasta går ut på att använda fb mkt mindre och inte spela spel alls).

Dock! Ett steg i fastan är att faktiskt blogga igen. För det är ngt som jag vill göra men som facebook mkt har tagit bort. Dock är facebook inte bra för att lägga in längre grejer som motioner till kyrkomöten, predikningar etc.

Idag har jag varit på ett av mina andra (politiska) jobb som vanligt under onsdagarna. Och då slår det till...inbrott i Kungsmarkskyrkan (min kyrka). Två ljusstakar. Don´t!


Imorgon väntar begravning. Innan dess en natt med en sjuk liten kille. Gräsänka resten av veckan så det är bara att tacka Gud för att mina föräldrar är sportlovshemma och kan rycka in en stund imorgon!