Mycket ska man få höra innan öronen trillar av...heter det. Men vad heter det när man får vara med om ngt man inte tror är sant!?
Idag på begravningen låg det iallefall helt plötsligt en SEKATÖR på kistan! Jepp det är sant. Jag var i god tid innan i kyrkan. Hann sjunga igenom begravningsbönen med kantorn (även om jag kan den och brukar sjunga den är det ändå skönt att cheka dagsformen), hann prata lite med begravningsentreprenören och gick sen för att byta om. Kistan med blommor och utsmyckning stod såklart färdigt i kyrkan. Jag brukar gå något varv för att veta hur det ser ut och känna in lugnet. Idag såg jag inget speciellt.
Begravningen började "bra" (känns konstigt att säga att en begravning går bra utan att förklara vad jag menar: För mig är begravningar något av det finaste jag gör. Anhöriga får ta avsked, lämna över sin döda familjemedlem, vän i Guds händer. Det är något mycket fint som jag verkligen uppskattar att få vara en del av i begravningsgudstjänsten, därför kan en begravning gå bra). Efter inledande psalm är det begravningstal, bön och sen följer överlämnandet. I detta moment tar jag en skopa och lägger tre tag mull/jord/sand på kistan. Idag när jag ska göra detta ligger det som sagt en sekatör där. Och eftersom den avlidne var en sk. trädgårdsmänniska tänker jag "Åh, de anhöriga har lagt den där, och jag har inte komenterat den." Vilket jag tar upp den och komenterar att den ligger där...helt grymt oskyldigt gjort...men åååååhhhhhhh. det var ju inte de anhöriga som hade lagt den där!!!! Det var ju begravningsentreprenören som hade glömt den där efter sitt fixande med blommorna...knas! Och jag som hälde jorden över sekatören och alltihop...jaja vad kan jag veta. De anhöriga tog inte illa vid sig iallefall, de tog det oehört bra vilket jag är helt varm i hjärtat av. Vilka underbara människor det finns i denna värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar