En traditionell lek som går ut på att deltagarna får välja mellan att svara sanning på en fråga eller utföra något "göra" en konsekvens.
Detta med sanningen och prata sanning är något som för mig är slående svårt för många. Speciellt yngre människor. Att inte kunna ta konsekvensen av sitt handlande. Att inte kunna misslyckas eller inte riktigt nå upp till det man hade velat utan iställer ljuga både för sig själv och andra.
Ett klassisk exempel är när jag ser någon (i detta fal en konfirmand) göra något och så frågar jag varför alternativt be dem sluta: "Nä, men vadådå, det var ju inte jag!" Riktigt klassiskt och riktigt dåligt....varför denna förnekelse. Måste vi framstå som perfekta? Är vi värdelösa annars? Får vi ingen kärlek om vi misslyckas?
Längtar just nu grymt mycket efter Kyrkoåret. Att komma in tillbaka i rytmen med olika söndagars tema, högtider, förberedelsetider, predikningar, midsommar, Kristi förklaringsdagar etc. Känns längesedan jag höll på med att förkunna evangeliet från predikstolen....fastän det är ett av de ställen folk (läs människor i min omgivning) tror att jag spenderar det mesta av min tid som präst:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar