Lycka till lillebror!

Nu är han iväg....jag minns det som igår när han var jätteliten, hade långa blonda lockar och kallades kalsongmannen (hm bortse från det sista...det kallas han fortfarande mellan varven). Och ikväll for han iväg mot Afrika och Tanzania. På måndag börjar han stigningen mot Kiljimanjaros (helt omöjligt att stava! testa själv!) topp...grymt häftigt och orättvist...det ska jag också göra innan jag fyller 40... bland annat...och vem vet i den här takten kommer jag få världen 40-års kris för att då är "allt gjort" ...eller inte. LYCKA TILL LILLEBROR!
Bild: A på stationen påväg ut i den stora vida världen, gytt!

Börjat inse att: Idrottskonfirmationen börjar dra sig mot sitt slut.

Varit på jobbet idag (direkt efter hajken för att kopiera lite...ont om kopiatorer på "öde" öar). Kändes lustigt att bara göra ett inhopp...Vilket livar upp en tanke: varför anses inte arbete med barn och ungdomar som "riktigt arbete"? För det är något som gör att människor frågar om jag arbetar med konfirmanderna till 100% just nu...går det? Svaret är ja, det går hur bra som helst! Är det något som verkligen kan ta upp ens hela tid inkl kvällar, nätter, tidiga mornar, mobiltelefonen ALLT, så är det ungdomar, för de blir ens vänner, familj och de ska alltid känna att det är okej att höra av sig, ringa, träffas och snacka. Och vänner det går det inte att vara sisådär till 50%...det är absolut heltid som gäller.

Annars har jag som sagt inte bara varit nattvakt på Hajk det senaste dygnet utan även skrämt slag på de stackars badande barnen i Rödeby utebad när jag i sk. vanvettig hastighet gjorde mina 80 rundor där idag "Mamma, varför simmar hon bara rakt hela tiden?" ...nja rakt och rakt ..jag tar det som en komplimang