Dopad av Dop

Igår med onsdagsgruppens konfirmander besökte vi kyrkan (läs byggnaden kyrka). En konfirmand ställde sig vid dopfunten, dopade sig och gick sedan därifrån med ett jätteleende på läpparna och orden "Nu är jag dopad"

Underbart härligt! Tänk om vi alla hade den känslan (den positiva känslan av att orka mer...inte den negativa att fuska, göra ngt olagligt...vilket det nuförtiden inte är att döpa sig) av att vara döpta/dopade

Hade all kraft när jag cyklade hem också..kände (se förklaring ovan:) ) mig riktigt dopad....måste vara dopet...för annars ligger jag pyrt till på lördag (läs lidingöloppet).