Mot Motala

Citat från förra året: Aldrig igen...inte vätternrundan en gång till! Aldrig. ....lärdom: Det går inte att säga aldrig!

Nu sitter jag här med en starttid kl 22:52 imornkväll och försöker att inte minnas hur kallt det var förra året...och nu ska det kanske till att regna lite mer i år...härligt.

Idag har jag löneförhandlat (eftersom jag är en vilde som inte är med i något fack får jag göra jobbet själv...jag tycker att jag är rätt bra på att förhandla just nu så därför gör jag det helst själv...just nu iallefall...tillhör generationen som inte riktigt ser vad facken gör för mig...historiskt har de gjort massvis...men idag när lönerna är personliga etc...). Efter löneförhandlingen kokade jag ris på mitt nya jobb så det osade i hela huset samtidigt som jag bar omkring de dammiga gamla böckerna ut ur mitt rum för att göra plats för nya fräscha grejer....eller framförallt mer space...har tagit ut en hel del pärmhållare och hutshar som jag bara skulle fylla med en mass onödiga grejer.

Försökt att lära mig innofactor (tror jag det heter), bokningssystemet som min nya arbetsplats använder sig av. Såg till min fasa (läs chock) att jag blivit tilldelad hur många begravningstider som helst i augusti och september...precis då jag inte skulle ha så mkt annat att fokusera på mer än gymnasieskolorna och min nya församling etc...fick en liten smärre chock (läs fasa)...men det löser sig...begravningar är fina, de kräver mycket förberedelser men det är också ett sätt att lära känna sin församling på. Vill min arbetsgivare använda mig (som är anställd för att vara på gymnasiet, högstadieskolan bredvid församlingshemmet och utveckla församlingens gudstjänstliv) till begravningar har han sin fulla rätt att göra det (ja jag är lite bitter...men det vet han om...plus att jag hoppas att han har en underbar semester just nu för det är han värd).

Imorn ska jag försöka släppa alla tankar på jobb och fokusera på 30 mil cykling och på att vara tjänsledig...för det är jag nu fyra veckor i rad...och de ska jag spendera i Zimbabwe!

Längtar tills vi har kört 18 mil och kommer till skylten i Hjo "I love Hjo!"...kanske är det pga den skylten som jag vill gå igenom dessa 30 mil frivilligt igen:) ...för nu är det dags för: Andra varvet i En Svensk Klassiker!