Gjorde ett quiz över vilken Astrid Lindgren figur jag är (liten liten paus i prediko och dopförberedelser inför helgen). Var helt säker på att jag skulle bli Pippi, Rasmus på luffen eller Lotta på bråkmakargatan....och så blir jag Ronja! Det är ju grymt, hon är ju modig. Slänger sig i älvar, rider häst och sover i grottor...kanske ngt för nästa års semester:)
"Du är Ronja Rövardotter!För det första: när såg du senast en dusch? Du stinker. Och du vet antagligen inte vad en borste är. Precis som Ronja älskar du naturen och har en egen stark vilja. Din familj är viktig och likaså din släkt. Om du inte redan har hittat din själsfrände, lär du göra det inom en snar framtid..."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej!
Har en fråga till dig som präst.. orkar du inte svara så är det ju bara att strunta idet..haha
Efter konfirmationen började jag i en ungdomssgrupp, kallade mig kristen och gick på gudstjänster. Gick igenom en hel del sammtidigt och kännde verkligen ett stort stöd från kyrkan och va väldigt trygg i min tro.
Nu när jag mår bättre ( så tar det här emot att erkänna) så vet jag inte ens längre om jag kan kalla mig troende än mindre kristen. Utan tror snarare att det va gemenskapen och mäniskorna i kyrkan som hjälpte mig och inte Gud..
Har den kristna moralen och mycket kristna värderingar.. men tror jag på gud.. Nej..
Kan det bli så här, bara vakna upp en dag och tron e borta..??
För mig vore det mer märkligt att varje dag vakna och vara helt övertygad om att man är troende, kristen (eller vad man nu "valt") och att vara bombsäker på Gud.
Visst kan det vara "lättare" att tro på en Gud som kämpar på ens sida när man mår skit...jag är övertygad om att Gud finns där även när vi inte prioriterar eller "behöver" honom (läs henne) på samma sätt...för vi är inte vana att tacka ngn för att vi mår bra etc...då ger vi gärna oss själva kredit för det istället...även jag vissa mornar.
Jag tänker ofta att Gud har inga andra armar än mina vänners...dvs om Gud vill ge mig en kram...ja då får jag den av någon vän...
Skicka en kommentar