i årets första nummer av VIKEN -En tidning för anställda inom Karlskrona kommun. Jag får den som ledamot i Kommunfullmäktige (ah, vänjer mig aldrig vid att kommun stavas med två m...)
Ingrid (vår kommunchef) gör en tanke kring fördomar (helt märkligt att detta ord inte stavas med två m...) utifrån en affisch som sitter i trapphuset vid receptionen i Ruthensparre:
"Hur kan vi vänta i dagar på en sällsynt fågel, men vända bort blicken när vi möter en udda människa?"
Hon frågar: Hur mycket av olikheter tillåter vi och accepterar hos varandra? Mitt svar: Inte mkt! Inte när det kommer till kritan.
Finns mycket som gör att vi inte hälsar på en okänd människa när vi möter henne eller ens ser henne i ögonen. ...Inte för att vi är rädda för vad vi kommer att se utan vad den andre ser av/hos oss. Vi tar hellre till den kända "bebistekniken" -Ser inte jag henne, ser inte hon mig!
Vill utbringa en stor applåd till alla som vågar ta steget och bryta kontaktbarriärerna, det krävs ett stort mod, jävla anamma och självinsikt!
Nu faller solen in på Snuffs...får flytta mig annars vaknar han aldrig i den gosiga värmen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar