Pass till en 2-månaders

Idag vid tretiden på polisstationen: Vakna snälla Gubben, vakna...

Ja vad gör jag!?

Bild:
Vincent har svårt att komma till ro efter att han vaknat vid åtta. Han är helt enkelt klarvaken, vill vara uppe, vara med och inte ligga ner. Efter att med möda har lyckats duscha (skulle ju ändå ta bilder till höstens valaffischer ikväll) och äta lunch med en klarvaken kille somnar han i vagnen.
Mot polisstationen! Här ska fixas pass! (åker med personalen till Irland i slutet av maj)
Väl på polisstationen och efter en 30 minuters kö är det vår tur....vår tur att ta en passande passbild...en bild där personen i fråga (läs Vincent) ska titta med öppna ögon...

...Vincent sover som aldrig förr...helt otroligt!

Bollar med honom i många svettiga minuter och många provbilder tas. Den trevliga damen (sedemera damerna för det kallades in förstärkning) provar att väcka honom med sina kalla fingrar...ingen reaktion (detta har han ärvt både ifrån mamma o pappa...att kunna sova).
Tillslut (efter det att en "lite lätt" stressad moder till en dotter som också ska skaffa pass frågat "hur länge ska vi behöva vänta?") får han "upp" (ja det är inte mer) ögonen samtidigt som en bild tas!

Denna passbild kommer gå till historien:) Stackarn sitter helt droggysovandes, ögonen går uppåt, kinderna är uppblåste i en pust och mammas händer håller förtvivlat upp honom.

Efter fotot somnar han gott om (eller om och om...han var ju i princip aldrig vaken) i vagnen och följer med till squaschhallen för att titta på pappa, brorsan och morbror som spelar.


Varför ska en två-månaders gammal kille ha ett passfoto? De flesta bebisar ser ju likadana ut...eller iallefall kommer han se mer annorlunda ut om fyra år...då passet fortfarande är giltigt