Idag har Sveriges press varit runt och jagat i Karlskrona. ...klurigt att som sörjande behöva ha all press på sig att uttala sig etc. mitt i chocken med saknas och sorg.
Hur ligger läget för våra reportrar...hur mkt får man tränga sig på? Vilken plats får sorg ta?
Tacka vet jag sorgebandet.... när det användes rätt var det inte någon dum idé: En människa i sorg ska få vara i sorg, inte antas ha en massa kraft att lägga på annat...
Mött många människor med sorg idag. Det tar kraft, det tar tid och det ska det få göra!
Glimtar in i arbetslivet gör att min längtan att börja jobba fullt igen tar överhanden...samtidigt som det är underbart att få vara med vår lille V och kela omkring, några månader kvar kanske!? Lite osäkert när jag ska börja jobba fullt igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Sorgebandet är en signal. "Ta det varligt, jag har sorg". Eller vilken signal man vill förresten slog det mig.
Det bör tillbaka.
Håller med, sorgebandet i sin "rätta funktion" var inte dum!
Skicka en kommentar