Predikan -Andlig klarsyn. 8:de söndagen efter trefaldighet.

Idag var det dags igen. Min lugnaste söndagsmorgon sen jag började jobba! Varför? Jo, jag fixade klart predikan, doptal, förbön och inledningsord igårkväll och behövde inte stiga upp i ottan!

Dock verkar det varje söndag alltid ske någonting. Idag hade tidningarna strulat till det och satt in fel kyrka vid fel tid vilket innebar att när vi var på ön vid elva var folk i den andra kyrkan och vice versa...det resulterade till att det var lite mindre människor i kyrkan än vad det brukar vara.

Predikan hölls halvt utantill halvt med lite stöd.

Tillhörande texter: Ords 7:1-3, 1 Kor 3:10-15, Matt 7:22-29.

Predikan Andlig klarsyn 8 sönd efter Trefaldighet 2007.

Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem…

Jesus är hård i dagens text. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare. På andra ställen har han sagt, Vik hädan Satan. Stick. Vilka är det som Jesus säger dessa ord till? Jo till dem som har hört hans ord men inte handlat efter dem. …oops … Låt oss stå upp och Höra dagens Heliga Evangelium…försent mina vänner försent… vi har alla hört mer eller mindre. ((You can run but you can´t hide. (Du kan springa, men du kan inte komma undan) ))

Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. Vad ska vi göra? Ska vi kontakta Extreme Home Makeover? Eller. Lägga oss ner på marken och ge upp?

Jag vill citera en kollega från Härnösands stift: ”Jag försöker, så innerligt, hålla mig fast vid orden, fast vid sanningen. Jag försöker så innerligt och krampaktigt hålla fast vid orden, att jag inte kommer längre, av rädsla för att orden ska tappa mening när de blir till handling, när de blir till verklighet.”

Kan det vara så att vi fastnat i vår strävan efter att göra och vara rätt. Kan vi ibland glömma bort att dagens Heliga Evangelium inte får liv, inte får en verklighet om det inte bärs med ut härifrån kyrkan, möter ett sammanhang.

En klok människa har sagt: Be, ja be absolut! Men glöm inte bort att röra på benen samtidigt!

Idag handlar det inte bara om att röra på benen utan röra dem i rätt riktning. Mot Jesus, berggrunden. Andlig klarsyn. Handlar om att kunna skilja på gott och ont. Kunna tolka Guds tilltal. Ett tilltal som kommer till oss till exempel genom dagens texter. Kunna tolka dem till att det handlar om Guds vilja, inte min. För att citera min kära kyrkoherde i onsdags då han sa: Att tolka texter så att de passa mig är inte Andlig klarsyn det är Andlig dimsyn.

Jesus ord: Vik hädan Satan. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare. Är tillspetsade formuleringar. Han visste helt klart vilka han mötte. Vilka som gick mot Gud och vilka som var påväg bort. Vi kanske inte är lika klara på vem vi kan säga försvinn till bara sådär. Jag är inte människa nog att kunna säga ”Vik hädan Satan. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!” Jag är inte människa nog, Jesus var det. Jag, vi som människor har en strävan mot en Andlig Klarsyn. Mot att kunna skilja på rätt och fel. Mot att kunna säga Ja och Nej tack. Denna strävan har vi då vi har hört hans ord och vill handla efter dem.

Vill avsluta dagens predikan med att be en bön tillsammans med er. En bön som jag brukar börja mina dagar med, mot den Adliga klarsynen:
Gud –än så länge har jag idag varken skvallrat eller tappat humöret. Jag har inte varit sur, elak eller självisk. Men om några minuter är det dags att stiga upp ur sängen och från och med då kommer jag att behöva en hel del hjälp. Amen.


Efter mässan idag var det dop. Tre underbara små barn döptes och det gick bra, rätt namn till rätt och inget barn i golvet/dopfunten:)

Nu ska jag vara ledig! Firar det med att äntligen ta mig tid att läsa ut Harry Potter som jag har ett par kapitel kvar av...håll tummarna.

Predikan -Att inte döma (söndagens tema)

Tillslut blev det en predikan i lördagsnatten. Dock hann jag inte mixtra så mkt med orden vilket ledde till att jag lärde mig den utantill (istället för att stå och haka sig med ordformuleringar i predikstolen). Framförandet blev lite speciellt då jag inte stod i predikstolen plus för första gången höll en bibel i handen samtidigt...vilken otroligt from känsla:)

Fjärde söndagen eft. Tref Att inte döma. (tillhörande texter: Sakarja 7:8-10, Joh 8:1-11)

För två årsedan, hösten 2005 bodde och studerade jag i Jerusalem. Under den tiden fick jag chansen att fira en riktig lövhyddohögtid. En lövhyddohögtid är en judisk religiös fest som innebär att en familj bygger en hydda eller Sukkot mestadels av palmblad och är oftast väldigt utsmyckade. Det är en påminnelse om hur Israeliterna efter att blivit befriade från fångenskapen i Egypten sov i hyddor under stjärnorna i öknen. I denna hydda äter, sover och bjuder man hem vänner under sju dagars tid. (Idag i Jerusalem har varje hushåll laglig rätt att bygga en sukkot men väldigt svårt att få byggnadstillstånd vilket leder till att hyddan byggs men tenderar att efter de sju dagarna få lite mer permanenta väggar och tak, går man längs en gata i ortodoxa kvarter ser det ut som om väggarna har bucklor)
Men tillbaka till lövhyddofesten!

I dagens evangelietext har det precis firats lövhyddofest med god mat, vänner och en och annan alkoholhaltig dryck… kan jämföras med våra midsommarfester/kräftskivor. Morgonen därefter skulle vi kunna tänka oss att lugnet spred sig, att folk tog sovmorgon.

Men icke!

Johannes har varit mycket noga i sitt evangelium och skrivit att Jesus minsann redan tidigt denna morgonen efter befunnit sig i templet. Och till templet till Jesus kom en grupp människor, i lynchstämning som hade med sig en äktenskapsbryterska.

(Paus)

Ibland är Jesus lite för bra för att vara sann. ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen.” Hur lätt är det egentligen att säga något sånt i det tillfället? Människorna står där med sten i sina händer beredda att stena kvinnan till en väldigt blodig och grym död… och Jesus lyckas vara sådär klockren. Hur gör han? Vad är knepet? Var det sanden, det att han satte sig på huk och ritade med fingret, var det de som gav honom orden?

Jesus stod här inför ett dilemma. Att döma eller själv bli dömd. Människorna säger: ”I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor ska stenas”… Jag är rätt säker på att Jesus kunde Mose lag där det i t.ex. 5 mosebok 22:22 LÄS! (lite typiskt att vi här bara möter kvinnan men inte mannen...det tar vi en annan söndag) men det är inte så enkelt för Jesus att bara döma kvinnan för att Mose påstås ha sagt det. För det finns andra röster i bibeln. Vi har t.ex. hört Sakarjas profetord om att ”Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet! Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.” Det blir lite pest eller kolera. Den samlade gruppen av människor vill inte bara ha kvinnan dömd utan även Jesus för att han kommer handla fel. Men istället för att döma eller bli dömd bekräftar han. Så listigt! Bekräftar både kvinnan och människorna som står med stenar.

Hans budskap till människorna med stenar blir: Jepp! Ok gör det då, för det var riktigt dumt att begå äktenskapsbrott. Men! Vem är perfekt nog? Vem kan kasta stenen?

Jesus budskap till kvinnan den anklagade: är att oavsett vad du gjort. Hur stor din synd än är, är Guds nåd, Guds förlåtelse större. Du kan bli dömd av andra människor men inte av Gud. Gå i frid.

För två årsedan, hösten 2005 bodde och studerade jag i Jerusalem. Jag promenerade ofta vid klagomuren… templets gamla vägg, vid klippmoskén, där Jesus mött den upprörda folkhopen med stenar i händerna. Idag går det dock ingen Jesus omkring där och sätter stop för människors dumheter. Jag har en inre önskan att människor mer hade satt sig på huk, lugnat ner sig ritat lite i sanden med fingret, tittat upp på sin medmänniska och sagt: Gå i frid. Amen