Kenya dag 0 och Masajbyn dag 1

1805 fredag den 23 jan. Jag har precis skickat iväg min magisteruppsats. Äntligen färdig! Nu mot Kenya...och det är bråttom:) 1844 går tåget...väskan är inte stängd, salladen inte gjord och handbagaget inte packat...plus att jag måste duscha.

1825 Allt är färdigt för avfärd! Jag bestämmer mig för att sluta stressa och går lugnt mot stationen.

1830 Framme på stationen. Det står en buss utanför...tänkter inte särksilt på den. Väl inne läser jag på tavlan att det inte alls går något tåg 1844 utan buss 1832! Jag rusar ut och hinner med bussen! Phu, vilken tur. Ingen resa inget Kenya hinner jag tänkta och andas ut att nu kan ingenting gå fel!

1930 Framme i Emmaboda. Nås av ett anslag som berättar att mitt tåg vidare är inställt. Fler personer ska med det och vi står...helt utan information. Vad gör vi nu? Busschauffören som körde oss dit tar kontakt med SJ. Tågen har stått stilla i Alvesta tidigare under dagen och därmed har SJ valt att ställa in några tåg nu på kvällen...ah... det är inte sant. SJ hänvisar till nästa avgång....som gör att jag missar mitt X2000 mot Stockholm...nästa tåg som går är morgontåget som är framme halv åtta...fem ska vi samlas på Arlanda. Flyget går 0620. PANIK. Eller nja nästan. Jag inser att SJ inte kommer kunna fixa fram något tåg till Stockholm. Jag tar saken i egna händer och ringer pappa (som alltid i nödsituationer). "Hej Pappa, får jag låna bilen och köra upp till Stockholm inatt?" Och så blir det.

2045 Pappa möter upp mig på Karlskrona station (jag tog vändande buss tillbaka) med bilen! Jag börjar köra mot Stockholm! Jag har några timmar på mig, vill komma iväg så fort som möjligt för att absolut inte missa mitt flyg!

0250 Jag pustar ut på Maggans soffa i Uppl. Väsby. Wow jag hann! Vilken resa till resan:) Tack Magaretha för att jag fick komma mitt i natten och ha bilen hos dig med så kort varsel, helt fantastiskt snällt.


Klockan är 0520. Jag och några i gänget har precis checkat in vårt baggage. Nu är vi snart påväg! Jag är nog bland dem som är lyckligast av att vara på Arlanda:)
Anders och Andreas finner att de har några gemensamma bekanta. Gudrun delar ut försäkringskort och undra om inte David har börjat pracka på folk sina vita mappar:)

Resan gick mycket smärtfritt. Satt bredvid Gudrun i främre delen av flygplanet och halvtittade/halvsåg på 2½ film när vi landade på Nairobis flygplats. (mellanlandade i Amserdam)

Nu har vi fått våra rum och nja...vad kan vi säga...Gudrun och jag konstaterade ganska snabbt att det var skillnad på folk och folk:) Titta bara på dehär lyxarna som hade bord, helfönster, stolar, gigantiskt badrum och morgonrockar i sitt rum...jaja...men vi var inte bittra...det är roligt när det går bra för andra:)

Vi satt utanför och lånade deras parkbänk. Där delade vi på en apelsin Gudrun och jag:) Vi kom till hotellet runt tio på kvällen och gjorde inte mycket mer än att äta, packa om till Masai Mara resan och sova...iväg bar det nästa morgon runt sju med frukost klockan 0600.

Vi blev indelade i fyra gruppen. I vår grupp hade vi dessa ögon (vann flera vandringspriser i tävlingar som "Hej jag har pandaögon" och "Nä men vadå jag...jag har inte gjort ngt" under veckan).

Detta leendet! Thomas var vår gruppledare och aldrig att jag har sett denna mannen på dåligt eller ens nedslaget humör. Grymt imponerande!

Och dessa solgladögon! Mycket praktiskt eftersom våra ögon från den kalla norden inte var vana vid solen i början! Sen hade vi såklart Norrlands guld och Norrköpings mysigaste med i gruppen...och så jag...

På vägen till Masaibyn strax efter att vi lämnat asfaltsvägen träffade vi på dehär två...eller de var fler några var i buskarna. Här kan vi säga att min kärlek till giraffer började. Bara det att de har svans...det hade jag inte koll på innan. Och deras hållning är otroligt.

Äntligen efter ett lunchstop var vi framme vid Masaibyn. Jag har läst alla böcker i serien "Den vita masaien "och var nyfiken på att få möta denna kultur. Byn omringas av den karrakteristiska grenmuren för att förhindra att vilda djur kommer in bland husen.

David och jag tillsammans med en av masaikrigarna. Vem som är vem på fotot? -Ja därom tvistar de lärde!

I "Den vita Masaien" beskrivs krigarnas rytmiska, flåsande, danser och byns krigare ställde till med dans för att välkomna oss.

Hoppa högt för att imponera på din blivande fru. Många av killarna gav till imponerande hopp. Från vår grupp hölls fanan högt av David, Andreas och Klaes om jag inte missminner mig.

En av krigarna. Lägg särskilt märke till de utskurna öronen. För att få gifta sig sägs det att man måste döda ett lejon (eller vara med i en grupp jägare som tar ett lejon). Denna kille har tre fruar.

På besök inne i ett av masaihusen. Byn flyttar var femte år, nu har de bott där i tre. Det som flyttar med till nästa ställe är inventarierna-tyg, grytor etc. Allt husmaterial som väggar etc. rivs ner och lämnas.

Byn bjöd på en liten marknad (såklart ville de att vi skulle handla massor). Papaya till vänster i bilden ville verkligen att jag skulle ha med mig något från byn...jag ville inte handla något. Han fråga om jag inte hade någon T-shirt att byta med...så...

Han fick min gamla innebandytröja och jag blev erbjuden en massa olika halsband och fastnade tillslut för en nyckelring i masaistil.

-Välkomna till Paradiset! Tack, härligt att vara här! Gudrun och jag delade "tält" och detta är vår uteplats med utsikt. Tältet är bakom till vänster om mig med ett uppbyggt tak ovanför. Vi bara gapade.

Vår dusch!

Jag var inte långsam att lägga mig ner en stund. Efter att ha tittat tillbaka på vår resa var detta en av de få stunderna vi hade lite möjlighet till avslappning:) Sen väntade ett helt annat Kenya.

Ingången till vårt tält! Allt var grymt läckert för ögat.

Utsikten till våra grannar. Vår utsikt betstod även av en liten skog som skiljde oss och savannen åt.

Nu står jag vid sängen...vi hade myggnät emellan oss och naturen. På natten fick vi varmvattenspåsar vilket gjorde att vi kunde ha öppet hela natten igenom.

Kenya- Safari dag 1

Jag trodde vi hade fått en liten försmak på vad som väntade oss i och med besöket hos Masaierna där vi på vägen hade stött på lite djur. ....jag är än en gång glad för att jag hade fel:)

Vi packade in oss i vår lilla bil med öppet tak. Thomas följde på Josefin med att använda både skarfs och solglas! Göran ser lite fundersam ut och Kerstin tror jag sitter och försöker övertala sin kamera att faktiskt fungera. Var David är har jag ingen aning om. Troligtvis framför Kerstin i drömmarnas värld.

Ingången till naturreservatet är likt en Jurassic Park film!

Vad gör David? 1. Leker "I'm the King of the World" (a la Titanic)

x. Imiterar åskguden Tor

2. Vägrar tro på att safaribussens tak är tätt för solen och tänker bevisa detta

genom att dra på sig en rejäl solbränna!

Som sagt likt Jurassic Park. Dessa "hemska" djur heter Johanna, Klas kikare och är det Tina som försöker dölja sig? Fina är ni iallefall!

Mina absoluta favvodjur, Giraffer! Inte nog med att de är stora...de är otympliga också. Eller otympliga och otympliga. Beror på vad ded ska göra. Ska de stå rakt eller gå sakta frammåt funkar deras fysik otroligt bra. Ska de däremot äta från buskar som är "lite" kortare än demsjälva, springa eller dricka vatten...nja då blir det lite värre...eller roligare beroende på hur vi ser det:) Vi gav giraffen göteborgsdialekten. Tänk er själva: "Det är så gytt att inte behöva sträcka på sig o ändå se allt, som det där till exempel, det ser jag hur lätt som helst, gö bra."

Vårtsvinen Pumba i egen hög person! Ser ut lite som en oproportionelig hund som sprang omkring på savannen.

Gaseller fanns det i massor. Speciellt innanför grindarna där vi körde in. Det är inte ovanligt att deras svansar svänger i ett i ett. Mycket fina djur. Liknar rådjuren vi har hemma på trädgården.

Andra dan såg vi en hel flock med dessa bufflar (flera hundra djur). Deras horn sitter som en märklig dalamössa...fint och småfult på samma gång

Jag uppsattade verkligen att vi körde ganska långsamt fram. Jag kunde stå upp nästan hela tiden (har lätt att bli åksjuk i bilar...eller nja allt som går frammåt på hjul...har t o m känt mig lite snurrig på rullskidorna). Här en liten vy med betande djur, strax bakom oss låg en lejonhona. Livets dualitet.

Det går inte att ta miste på dehär bakarna! Jag är ett faan av zebror!

Se det funkar jättebra när det är till att stå stilla och se fruktansvärt vackra ut. Dag två fick vi se två giraffer som jagade varandra. Det gick ganska fort!

Mot slutet av dagen föll lite regn och denna vacka båge visade sig. Sen förstod jag aldrig riktigt varför vi vände tillbaka och körde in i parken igen... Inte förrän jag fick se dethär:)

Våra Goda vänner i den gröna bussen hade ordagrant kört ner sig djupt! Vi började med att putta på dem frammifrån med vår bil (vi körde helt enkelt mot dem i en planerad krock) för att få ner dem i gropen och sen blev det draglina.

Självklart var grabbarna inte långsamma med att få gå ut ur bussen en stund. Göran ser lite tveksamt finnurlig ut. Thomas skrattar och ber att få återkomma under nästa dag till den gröna bussen och David tror han är på östermalm och beställer helt sonika en drink.

De lyckliga i nöd tittar ut! Jag tycker nästan det är mer konstigt att det bara var en buss som körde ner sig denna dag än att det bara var den gröna. För all heder till den gröna bussen, ni var outstanding på att hitta djur!...och vi kommer alltid minnas att det var ni som fastnade...först:)

Kenya -Safari dag 2

Morgonen började med strålande solsken! Vilken härlig dag vi hade framför oss.

En del drog ut på morgonen...eller hade det redan hunnit bli en andra frukost här?...

Vi hann nästan dit först:) Tätt efter kom dehär djuren, rätt fina ändå!...för att vara på en savann

Några som inte låg på latsidan denna morgon var dessa supercoola strutsarna. De lyckades till och med springa på ett korregroferat (grymt svårt ord att stava till) sätt ...näst efter girafferna tror jag strutsarna är mina favorier!

Denna "lilla" godingen låg och tog det lugnt (verkar ligga i artens natur) i ett buskage. Eller nja lugnt och lugnt...kanske lite spanande...lugnet före stormen

Vi hade även två av dessa godingar i bussen. Herr och fru lejon!

Vi höll oss i princip på vägarna som goda safaribussar ska göra...denna Jeopard (alltså inte med y eller Magnus Härenstam likt Jeopardy utan Jeopard, katten). Den har grymt fina mönster i pälsen och låg och pustade mitt ute i ingenstanns...förstår inte hur "vi" kunde hitta den.

Några som däremot inte kunde gömma sig lika effektivt som Jeoparden var dessa två hanarna. Vad är det som gör att två hanar kan ligga såhär i samförstånd? Är de släkt, bröder eller far och son...min kunskap måste kanske bli lite djupare än "Oj vad fina de är"

Fick känslan att jag hade velat kliva ut och krama lite på honom, fast vid närmare eftertanke... vet inte om han hade uppskattat det:)

Jeoparden eller de två lejonhanarna gav inte från sig mycket ljud och det var ganska tomt på andra djur runtomkring dem. Några som inte höll tyst utan tvärtom väsnades för fulla muggar var dessa gamar! De hade resterna av en zebra att slåss om.

-Du polarn vart är du påväg? -Zebra, zebra, zebra zebra....

Zebror är otroligt vackra! Deras ben slår vilka fräcka strumpbyxor somhelst!

Någon grupp hade fått se elefanter redan första dan. Dag två fick vi dela deras lunch och "efterlunchpromenad". Detta är den stolta mamman som går först ut från lunchbuskarna.

När väl mamman hade vågat sig ut följde snabbt de andra på! De blev så "vana" eller orädda för bussarna att vi fick göra en snabb backning för att inte få en elefant med oss i bussen. Inte mig emot egentligen...hade gärna fått reda på lite mer hur en elefant ser på sin vardag. Om det inte är knepigt att både äta och spruta lera med samma snabel t.ex.

Masai Mara är över 15000 kvm stort (om jag inte helt missminner mig) stort nog för att elefanterna ska kunna vandra runt

Ja vad kan man säga...en giraff...med mycket fin hals och mönster på magen. Den ser lite finurlig ut på något sätt. Är helt säker på att giraffer har humor...inte minst när den ser sina giraffpolare dricka...det måste se grymt häftigt ut (vi såg giraffer beta gräs...kan tänka mig att det är en liknande "graciös" djupböjning).

Vi är i Kenya! Nej, Tanzania! Nej Kenya, Tanzania igen. ...typ.

Hela gruppen. Saknar för tillfället tillskärningsmöjligheter....vi är ju nästan lite små:) Och vår kära chaufför/fotograf backade med min kamera för att få med alla..hur tänkte han:) "Oj nej, nu är det bara sju meter på vänstersidan och fyra neråt...bäst att backa:) Det var jättesnällt av honom att ta hand om alla våra kameror...att de kan hålla energin uppe med varje ny grupp...det är helt otroligt!

Efter lunchen tob vi sikte på floden och framförallt flodhästarna! Männen låg i en klunga lite längre bort som stilla stora gråa stenar, kvinnorna var det lite mer liv på. Likt bussar som rör sig i vattnet, grynt stora och muskulösa. Nja okej flodhästen på bilden ser kanske inte superstor och muskulös ut...men utmana den på simmning vill jag nog inte:)

Bland flodhästarna på stranden fanns det också...kan gissa att det kommer några turister hit då och då...och där det finns turister...och träd FINNS DET APOR! Söta fina apor. Här två fina Pippi apor. Har använt Pippi flera gånger särskilt vid dop, brukar nämna Pippi, Tommmy, Annika och lilla Gubben. Nu måste jag börja ge Herr Nilsson en chans!

Tänk den som hade lårmuskler som en struts!

Efter dagens heldag på savannen var träden runt Gudruns och mins stuga fulla av Pippi apor! Det ena ledde till det andra och...

Senare läste "Vi" på de mycket informativa skyltarna som fanns:) En av Gudruns kommentarer var dock obetalbara "Åh, de kommer tillbaka med skräpet, väluppfostrade apor" (En av aporna kom och lämnade den numera tomma nötpåsen...den som tidigare hade legat på bordet...full av nötter" Ett lyckat misslyckande!

Sen var kvällen denna andra dag i Masai Mara slut. Jag höll en liten avrundande tanke för dagen med hjälp av några shilling mynt, syrsornas ljud och bilden av en masajkvinna på besök i Karlskrona. Allt beror på vad vi lyssnar efter.

Nja okej det hände kanske något mer denna dag... okej, okej. Vi hade precis kört förbi denhär stora lejonhanen. Den låg och spejade åt det håll vi körde. Och vi hann inte köra så långt....för...nästa kort har jag inte tagit inifrån bussen:)


Denna hyienan var inte långt ifrån oss, dock tyckte den inte att vi var så intressanta. Speciellt inte när vi började kliva ur bussen, den reste sig upp och lullade bortått...vilket var helt okej:)

Eftersom vi behövde gå ut och putta på bussen:) Ja vi körde fast! Fast vi kom loss nästan helt själva (en till busschaufför kom och puttade). Busken till vänster var hyienans förra gömställe och buskarna längre bort till höger...nja där ligger lejonet och spanar..idag fick den sig en go syn:)

Vår första kväll i Masai Mara avslutades kring denna mysiga eld under öppen himmel. En bild som egentligen skulle legat på första dagen...för denna andra kväll regnade det rejält. Även det en häftig upplevelse

2008 ´klart slut

Lämnar nu 2008. Eller lämnar och lämnar...nu och nu:) Det har gått ett tag på 2009. Tänkte jag skulle gjort en avstämning av 2008 detta mitt första hela år som präst.

Kan konstatera att jag helt enkelt har lite för mycket idéer och saker att se fram emot för att ha tiden och ron att sitta och tänka tillbaka just nu. Men en dag tänker jag att den tiden kommer då jag sätter mig och bläddrar igenom vad som egentligen har hänt....vad mysigt det kommer bli.