Kenya dag 0 och Masajbyn dag 1

1805 fredag den 23 jan. Jag har precis skickat iväg min magisteruppsats. Äntligen färdig! Nu mot Kenya...och det är bråttom:) 1844 går tåget...väskan är inte stängd, salladen inte gjord och handbagaget inte packat...plus att jag måste duscha.

1825 Allt är färdigt för avfärd! Jag bestämmer mig för att sluta stressa och går lugnt mot stationen.

1830 Framme på stationen. Det står en buss utanför...tänkter inte särksilt på den. Väl inne läser jag på tavlan att det inte alls går något tåg 1844 utan buss 1832! Jag rusar ut och hinner med bussen! Phu, vilken tur. Ingen resa inget Kenya hinner jag tänkta och andas ut att nu kan ingenting gå fel!

1930 Framme i Emmaboda. Nås av ett anslag som berättar att mitt tåg vidare är inställt. Fler personer ska med det och vi står...helt utan information. Vad gör vi nu? Busschauffören som körde oss dit tar kontakt med SJ. Tågen har stått stilla i Alvesta tidigare under dagen och därmed har SJ valt att ställa in några tåg nu på kvällen...ah... det är inte sant. SJ hänvisar till nästa avgång....som gör att jag missar mitt X2000 mot Stockholm...nästa tåg som går är morgontåget som är framme halv åtta...fem ska vi samlas på Arlanda. Flyget går 0620. PANIK. Eller nja nästan. Jag inser att SJ inte kommer kunna fixa fram något tåg till Stockholm. Jag tar saken i egna händer och ringer pappa (som alltid i nödsituationer). "Hej Pappa, får jag låna bilen och köra upp till Stockholm inatt?" Och så blir det.

2045 Pappa möter upp mig på Karlskrona station (jag tog vändande buss tillbaka) med bilen! Jag börjar köra mot Stockholm! Jag har några timmar på mig, vill komma iväg så fort som möjligt för att absolut inte missa mitt flyg!

0250 Jag pustar ut på Maggans soffa i Uppl. Väsby. Wow jag hann! Vilken resa till resan:) Tack Magaretha för att jag fick komma mitt i natten och ha bilen hos dig med så kort varsel, helt fantastiskt snällt.


Klockan är 0520. Jag och några i gänget har precis checkat in vårt baggage. Nu är vi snart påväg! Jag är nog bland dem som är lyckligast av att vara på Arlanda:)
Anders och Andreas finner att de har några gemensamma bekanta. Gudrun delar ut försäkringskort och undra om inte David har börjat pracka på folk sina vita mappar:)

Resan gick mycket smärtfritt. Satt bredvid Gudrun i främre delen av flygplanet och halvtittade/halvsåg på 2½ film när vi landade på Nairobis flygplats. (mellanlandade i Amserdam)

Nu har vi fått våra rum och nja...vad kan vi säga...Gudrun och jag konstaterade ganska snabbt att det var skillnad på folk och folk:) Titta bara på dehär lyxarna som hade bord, helfönster, stolar, gigantiskt badrum och morgonrockar i sitt rum...jaja...men vi var inte bittra...det är roligt när det går bra för andra:)

Vi satt utanför och lånade deras parkbänk. Där delade vi på en apelsin Gudrun och jag:) Vi kom till hotellet runt tio på kvällen och gjorde inte mycket mer än att äta, packa om till Masai Mara resan och sova...iväg bar det nästa morgon runt sju med frukost klockan 0600.

Vi blev indelade i fyra gruppen. I vår grupp hade vi dessa ögon (vann flera vandringspriser i tävlingar som "Hej jag har pandaögon" och "Nä men vadå jag...jag har inte gjort ngt" under veckan).

Detta leendet! Thomas var vår gruppledare och aldrig att jag har sett denna mannen på dåligt eller ens nedslaget humör. Grymt imponerande!

Och dessa solgladögon! Mycket praktiskt eftersom våra ögon från den kalla norden inte var vana vid solen i början! Sen hade vi såklart Norrlands guld och Norrköpings mysigaste med i gruppen...och så jag...

På vägen till Masaibyn strax efter att vi lämnat asfaltsvägen träffade vi på dehär två...eller de var fler några var i buskarna. Här kan vi säga att min kärlek till giraffer började. Bara det att de har svans...det hade jag inte koll på innan. Och deras hållning är otroligt.

Äntligen efter ett lunchstop var vi framme vid Masaibyn. Jag har läst alla böcker i serien "Den vita masaien "och var nyfiken på att få möta denna kultur. Byn omringas av den karrakteristiska grenmuren för att förhindra att vilda djur kommer in bland husen.

David och jag tillsammans med en av masaikrigarna. Vem som är vem på fotot? -Ja därom tvistar de lärde!

I "Den vita Masaien" beskrivs krigarnas rytmiska, flåsande, danser och byns krigare ställde till med dans för att välkomna oss.

Hoppa högt för att imponera på din blivande fru. Många av killarna gav till imponerande hopp. Från vår grupp hölls fanan högt av David, Andreas och Klaes om jag inte missminner mig.

En av krigarna. Lägg särskilt märke till de utskurna öronen. För att få gifta sig sägs det att man måste döda ett lejon (eller vara med i en grupp jägare som tar ett lejon). Denna kille har tre fruar.

På besök inne i ett av masaihusen. Byn flyttar var femte år, nu har de bott där i tre. Det som flyttar med till nästa ställe är inventarierna-tyg, grytor etc. Allt husmaterial som väggar etc. rivs ner och lämnas.

Byn bjöd på en liten marknad (såklart ville de att vi skulle handla massor). Papaya till vänster i bilden ville verkligen att jag skulle ha med mig något från byn...jag ville inte handla något. Han fråga om jag inte hade någon T-shirt att byta med...så...

Han fick min gamla innebandytröja och jag blev erbjuden en massa olika halsband och fastnade tillslut för en nyckelring i masaistil.

-Välkomna till Paradiset! Tack, härligt att vara här! Gudrun och jag delade "tält" och detta är vår uteplats med utsikt. Tältet är bakom till vänster om mig med ett uppbyggt tak ovanför. Vi bara gapade.

Vår dusch!

Jag var inte långsam att lägga mig ner en stund. Efter att ha tittat tillbaka på vår resa var detta en av de få stunderna vi hade lite möjlighet till avslappning:) Sen väntade ett helt annat Kenya.

Ingången till vårt tält! Allt var grymt läckert för ögat.

Utsikten till våra grannar. Vår utsikt betstod även av en liten skog som skiljde oss och savannen åt.

Nu står jag vid sängen...vi hade myggnät emellan oss och naturen. På natten fick vi varmvattenspåsar vilket gjorde att vi kunde ha öppet hela natten igenom.