EN präst ska passa ALLA

En för alla, alla för en. Är en princip som inte riktigt smittat av sig att gälla för präster. En för alla en för alla, är mer prästprincipen...mmm...ni gissar rätt. Jag är nog lite bitter. Lite bitter för att jag fått uppleva otillräckligheten, uppleva krav jag inte kan leva upp till, uppleva att jag sitter och biter migsjälv i tungan för att inte sätta någon på plats utan själv ta det oket.

Det är en barmhärtighet att vi inte bara är en typ av präster i Svenska Kyrkan. Men! Det är också en barmhärtighet att jag inser vem jag kan och vem jag inte kan vara.

Idag kom jag nästan upp på morgonen för att baka födelsedags scones...nästan iallefall...och jag tycker mycket om den svenska dängan: Det är tanken som räknas. Det är bara att inse, jag är ingen morgonmänniska, därför är det inte bara tur utan fruktansvärt nödvändigt att jag som präst normalt börjar mina dagar vid nio.