Varför kommer aldrig Jehovas Vittnen till mig?

Kommer ihåg att jag haft ett besök i mitt liv. Jag var16 kanske 17 år gammal och ensam hemma. Klockan var tidig eftermiddag runt tre-fyra och jag öppnade dörren. Eftersom jag redan då var på det klara med att jag skulle bli präst svarade jag med ett rungande: JA, när de frågade om jag var kristen (alt följde Jesus eller vad de nu använde för ord).
Det var väl dock så nära vi lyckades komma varandra. Ett tydligt tecken på att jag kan känna mer samhörighet med judar, muslimer eller icke konfessionella än med en del andra kristna. Märkligt men sant (eller märkligt och märkligt. Ofta kan det vara enklare att dela en upplevelse på olika sätt när vi inte förväntas vara lika).

Hade gärna fått besök av Jehovas Vittnen igen. Mycket för att det inspirerar mig till att försöka älska alla och älska den så svåra mångfaldheten.

Särskilt t.ex. tycker jag om deras folder de hade med sig med en bild på paradiset. Bilden föreställer människor som slappar tillsammans med de tidigare vilda djuren... iof inte helt fel...däremot har jag lite problem med att det i denna bild också går omkring andra människor som bär på fruktfat till de som slappar...vilka är de?


Jag tror inte på religiös indoktrinering. Den är såklart effektiv för stunden men spricker skalet/ytan är det kört!...utan kärnan, den så hållbara funkar det inte. Tänker på Bettans kommentar till "Spikad äro Fastan" att en närmare relation till Gud inte ska fylla ett redan identifierat tomrum om detta tomrum inte är av det spirituella slaget. Jag håller med. Och samtidigt tror jag att Gud finner plats i oss, vare sig med eller utan sprirituellt tomrum...kan vara provocerande men jag tror att Gud bor i oss alla...och utifrån det borde vi behandla alla som om de var en del av Gud!


...Som min kyrkoherde idag t.ex!!

Han kom in med två enkilos klumpar till band och satte fast på mina fötter "Bra för träningen"
Eller så vill han förebygga att jag håller båda fötterna på jorden alt. stressa mig lite för att han just nu tränar omkring med dem inför att vi ska börja cykelträna...undrar om vi båda bär omkring på en liten tävlingsinstinkt...GE mig tre kilos!!!:)