Det som inte får hända har hänt

I måndagskväll fick jag tillbaka min feber och halsont (var lite sjuk för två/tre veckor sedan). Igår var jag inne en liten snabbis på jobbet på intervju...tur att de känner mig för att sitta med feber och nigarafallet nerför ryggen kanske inte var det smartaste:)

Igårkväll och inatt gick det inte längre. Jag har helt enkelt fått inse att jag är sjuk. Fick ut penscelin (hur det nu stavas?) nu på morgonen och har barrikerat soffan...lite som en vakthund fast utan energi


Vara sjuk som präst är egentligen omöjligt. Min stackars pedagog har fått ha konfirmanderna själv denna veckan (som tur väl va hade jag ringt och bett begravningsbyrån komma denna veckan...synd bara att jag inte fick vara med och uppleva det tillsammans med dem).

däremot.... ah det är så typiskt. Jag har begravning imorn...vilken jag inte kommer fixa att ha...otroligt dumt! Jag har träffat anhöriga, varit den som haft kontakten. Då går det inte att vara sjuk. Lite krast kan man säga att det inte märks så väl vem som sitter på läktarn och spelar på orgeln eller vem som är vaktmästare...för det är bara jag som präst som har träffat de anhöriga innan... den enda länken...den som inte får bli sjuk...varför måste präster också vara männskliga? Orättvist!:)