Ikväll har jag kultiverat mig! Länsteatern satte upp För Guds skull två dagar i Karlskrona och jag var där (trumvirvel:) )
För Guds skull handlar om en parrelation mellan en man och en kvinna som kanske inte just nu blomstrar av kommunikation. Och inte blir det bättre av att Gud flyttar in på våningen ovanför (fast de redan bor på översta våningen). Gud och sedemera visar det sig mannen i relationens mamma...dvs. svärmor gör det inte lätt för dem. Hon lägger sig i och får tillslut kvinnan i relationen att lämna. "Ja, lika bra det" är i princip Svärmors kommentar. För det finns inte plats för både en "jag vill inte att mina barn ska lämna mig" mamma och flickvännen.
Dock! Efter en het duell med svärd....mellan Svärdotter och Svärdmord lyckas flickvännen "döda" den del i modern som hon och sonen inte kan leva med och modern inte lyckats göra något åt.
För Guds skull var helt okej. Relationer är på något sätt en outtömlig brunn. Det som jag framförallt tar med mig från kvällens teater är uttrycket: "Herre Gud" FRU-om jag får be!
Varför har inga feministteologer föreslagit titeln: Fru Gud? Istället för Herre Gud? Har inte stött på det i Mary Dalys böcker (den "första" stora feministteologen)....Fru Gud kanske inte var uppfunnen då, men det är hon nu iom ikväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar