Det är den helgen, det är den tiden. Vi blir påminda om dem vi mist under året, de närmsta åren. Sorg kan också väcka andra minnen och känslor till liv. Varför är det bara människor eller alla själar som vi minns denna helg (inklusive Helgonen...måste jag påminna mig om...vilket jag gör nästan var gång jag ska predika om ett helgon...påminna migsjälv och församlingen att även vi har Helgon som gått före oss...inte bara t.ex. katoliker eller muslimer utan även protestanter:) )
Tillbaka till ämnet sorg och åminnelse som gör att kyrkogården (-arna) är upplysta av ljus ikväll och ännu mer imorgonkväll. Jag försöker visa speciellt konfirmanderna på att vi kan tända ljus för vår sorg kring fler saker än döda vänner/anhöriga. Tänd ett ljus för den som mår dåligt, för relationen som inte går bra, för en bruten/avslutad relation...det är något som dör inom oss när något tar slut (självklart tänder vi också ljus för saker vi vill firal...t.ex. födelsedagsljus. Det är också enkelt att tända ljus...mkt enklare än att be Fader vår eller ngn annan bön i ord).
Denna helgen kan kännas olika svårt för oss att möta...men jag skulle inte byta den mot något i denna värld. För är det något som måste få ta mer plats i våra liv så är det att få visa sorg! Vi behöver inte hela tiden vara duktiga och svara "Jodå, läget är helt okej". Vi behöver inte ha tillbaka sorgebanden som tvingade på människor sorg utan vi behöver ge varandra utrymme att få känna frivillig, kärleksfull sorg.
Därför önskar jag: En god sorghelg!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar