Tolkning inte det lättaste!

Försöker tolka 5 Mosebok 6:4-9 Shema texten. Det finns tusen olika sätt att se på denna text! Hur ska jag som predikan någonsin igen kunna predika över denna text och påstå att Gud älskar oss!?

vers 4 om att Gud är en etc. verkar vara original. Vers 5 däremot där det står att vi ska älska Gud med hela vårt hjärta, själ och kraft är troligtvis ett senare tillägg...och därmed Guds krav på kärlek....och i förlägningen även Guds löfte om att älska Israel (oss)....
...så vitt jag förstår är originaldelarna av det som sedan blir 5 mosebok från tiden innan 621 f.v.t. och den stora redigeringen skedde under tiden 580-530 ungefär. ...vilket gör att den text vi har idag som är 5 Mosebok har en tradition av användning och tolkning som helhet sen 530 f.v.t. och då kan vi fråga oss vad det spelar för roll hur denna text egentligen kommit till innan...eller är det inte grymt intressant att se hur den/de redigerare under tiden 580-530 arbetade med texten. ...att de troligtvis kanske la till både Guds kärlek och krigskrav...hm... ...jo jag erkänner jag är nog lite nörd på dethär med bibeltolkning... fast det måste vara någon mer än jag som går igång på sånthär...det måste det...någonstanns...tror jag...kanske...Helgen är räddad!

Förra året hade jag två helt fantastiska Minnesgudstjänster under Allhelgona! De sitter fortfarande kvar i mitt minne och jag har skapat en del goda kontakter genom dessa gudstjänster. Nu i år kommer jag inte jobba...vilket är både skönt (jobbat två helger i rad innan denna helg) men också sådär konstigt tomt att inte få leda gudstjänst med alla dessa människor som förlorat sina nära och kära under året.
En sak är klar att jag får springa/cykla/kräla ut till "min" kyrka på söndag och vara med på minnesgudstjänst...jag har ju också förlorat en nära vän under året, min morfar som jag själv begravde i Ramdala kyrka...eller kanske är det dit jag ska gå på minnesgudstjänst...för Ramdala var ngt av en stor del i morfars liv...fast samtidigt är jag av åsikten att det inte är platsen utan stunden/tillfället/tiden som gör minnena...hur skulle vi annars någonsinn kunna sakna våra döda vänner?