Ok jag erkänner...har ännu inte lyckats slita mig från traditionen att vara uppe sent lördagkväll och upp i ottan söndag morgon för att skriva och fila det sista på predikan. MEN JAG FÖRSÖKTE FAKTISKT! ...läste texterna en vecka innan och hade avsatt tid i torsdags och fredags...fast det är inte alltid en avsatt tid blir till exakt det jag tänkt mig...har ju försökt lära mig svara i telefon denna veckan:)
En predikan blev det mot alla odds! Nä oddsen var för, det som höll på att hända det var det vanliga "tusen uppslag" fenomenet och problemet att välja ut ett spår.
Det är/var Kristi Förklarings dag, och predikotexterna handlar om hur Jesus tar med sig Jakob, Petrus och Johannes upp på ett högt berg och där förvandlas inför dem och det uppenbaras att han verkligen är Guds son.
Egentligen en ganska klurig söndag att predika på...inte minst för att vi idag är lite "rädda, oöppnade" inför saker som inte kan förklaras vetenskapligt. Ingen kan förklara hur lärjungarna upplevde Jesus förvandling. Faktum kvarstår dock att alla de synoptiska evangelierna (Matteus, Lukas och Markus) har med berättelsen, om än lite olika.
Eftersom jag satt och pillade på predikan i morse han jag inte lära mig den utantill. Tyckte inte heller att jag hade skrivit tillräckligt bra för att "hålla mig till pappret" därför blev det en från hjärtat predikan. En predikan där jag viste vad jag ville ha sagt och hade skrivit ner en ram som jag sisådär hade färskt i huvudet. ...Jag bad en stilla bön till Gud om den bärande kraft som gör att mina ord kanske på nåt sätt kan nå någon och så började gudstjänsten. ....efterråt kom en tjej (jämngammal med mig ungefär) fram och gav riktigt bra ord kring det hela som gjorde gott och gav mig mod att även ha en mässa på ön.
Här kommer predikan: (Texterna som den bygger på är: 2 Mos 34:27-35, 2 Kor 3:9-18, Mark 9:1-13)
Jag vill ta med er på en bergsbestigning. Berget heter Nättraby kyrka/Hasslö kyrka. Den börjar vid 1100/1300 och beräknas pågå i ungefär 40-45 minuter. Målet med denna bergsbestigning är att vi liksom lärjungarna kommer gå ut härifrån med Jesus i våra hjärtan.
I vanliga fall brukar bergsbestigningsberättelser vara fulla av beskrivningar om hur det gick till att ta sig upp, vilken packning man använde, hur lång tid det tog och krönas med en bild från toppen med en flagga i handen. Lyckliga till bristningsgränsen att vilja berätta för alla.
När Jesus tar med sig Petrus, Jakob och Johannes upp på ett högt berg får vi kring bestigningen bara reda på att de gick upp och de gick ner. ..otroligt dramatiskt.
Frågan är vad det kommer att stå om vår bestigning som vi gör idag. Vi kan iallefall inte klaga på vädret.
Vi leker med tanken, vi antar att vi efter denna gudstjänst efter denna bergsbestigning har Jesus i våra hjärtan och går sådär lyckliga nedför berget. Likt bergsbestigarna är vi på bristningsgränsen att vilja berätta för alla.
Vi går ner för berget med Jesus i våra hjärtan. Men vad gör vi när vi möter någon som inte har Jesus i sitt hjärta (dom människorna kan finnas där ute)?! Ska vi döda dem? Evangelisera, slå bibeln i huvudet på dem! Det står ju i skriften: Gå ut och gör hela världen till lärjungar döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andens namn.
Det gjorde man under koloniseringen i Afrika med hjälp av att slå bibeln i huvudet. Conquisadorerna använde däremot mer än gärna svärd.
Genom historien har det tolkats olika vad som händer när vi människor går nerför berget. Till exempel har dagens GT text om Mose som sätter en mask för ansiktet och Petrus text från 2 Kor tolkats som att det innebär att judarna fortfarande har en slöja för ansiktet, att det skulle vara ett gammalt förbund ett förbund som har spelat ut sin roll med Gud. Denna typ av tolkning var mycket hjälpsam inte minst för 60-70 årsedan i Tyskland men även här i Sverige.
Vi måste ta lite större ansvar för vad vi gör med bibeln. För hur vi tolkar. Det är inga problem att komma överens om en tolkning uppe på ett berg. En begränsad grupp där alla är överens. Men så fort lämnar berget vad händer då med tolkningen?
Jag var i Betlehem på en konferens i en vecka. Vi tolkade bibeln frågorna kring landet, vem är landet? Judarnas? Palestinernas? Etc. Tolkningarna kunde inte leva när de kom utanför dörren, utanför muren.
Jag är kristen jag går nedför berget med Jesus i mitt hjärta. Vad händer när jag möter någon som har Muhammed i sitt? Blir Jesus i mitt hjärta mindre värt för att inte alla har det? Är en sanning bara sann om alla håller med om det? Kan vi leva i en mångfald? Jag påstår att ja det kan vi göra! Det måste vi kunna göra! Petrus hann inte ens börja bygga hyddorna där uppe på berget. Det var inte meningen att han skulle stanna kvar där. Jesus visar på att livet inte alltid kommer vara sådär enkelt att vi är omgivna av folk som tycker likadans som jag.
Gud kallar oss upp på berget, tar med oss som lärjungar upp dit. Dock! Jag tror vi måste tänka längre än att det bara är att gå upp och ner för berget. Vi måste ta mer ansvar än så. I 1 Mosebok går Gud ner i Edens lustgård och letar efter Adam. Han har sprungit och gömt sig för att han har kommit på att han är naken. Gud kallar då på människan. Människa var är du? Och hur svarar vi människor? Kan vi världens människor som är så lika men samtidigt olika varandra svara på samma sätt? Inte en chans. Vi svarar olika på Guds kallelse. Vi går ner från berget med olika verktyg för att klara dagen. Jag har Jesus med mig. Skulle inte klara mig utan. Vad har du? Jag dömer dig inte om du har något annat än Jesus…men jag tar dig inte för mer om det skulle vara så att Jesus finns där. Mångfald svårt, jobbigt men nödvändigt. Måste tänka att Jesus inte blir mindre värd inte blir mindre sann för att det finns andra vägar. Gud säger: Människa var är du?!
Berättelsen om Jesus förklaring på berget står i Matteus, Lukas och här i Markus evangeliet. Det som skiljer ut Markus är att Jesus ofta säger till dom som fått vara med om något speciellt att Sssh detta får ni inte berätta för någon. Det brukar kallas för Markushemligheten. Markushemligheten ger oss ett svar på vad vi ska göra när vi kommer nedför berget… vara tysta, inte säga något. Ja det är iallefall bättre än att ta till svärdet.
Jag tänker bortse från Markushemligheten idag….för annars blir det ingen predikan, ingen bergsbestigning. Jag tänker inte stå här och vara tyst i fem minuter. Och dessutom bad Jesus dom bara att hålla tyst tills han hade uppstått… Det är snart 2000 årsedan. Därför är det nu fritt fram att tala om Jesus. Fritt fram att gå ner från berget med Jesus i sitt hjärta och vara stolt över det. Amen.
Harry Potter boken har kommit ut, köpte mitt exemplar i lördags morse, har tvingat migsjälv att inte läsa förmycket och försnabbt, vill suga in den sakta för att inte missa någon detalj...vill inte att den ska ta slut...det är ju den sista boken...ska försöka tvinga mig ner från "Harry Potter Berget" i sinom tid...just nu vill jag bara läsa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
"Om det inte vore för sista minuten skulle ingenting bli gjort" heter det ju, och det gäller kanske dig mer än många andra :-)
Det blir förresten mycket bättre med predikningarna i en egen blog. Det gick ju inte att läsa dem som de stod innan...
Det är alltid kul att läsa din predikningar och jag håller med om att det är enklare att läsa dem när de står för sig själva i en blogg än på sidan som du lagt ut dem ibland.
Själv suger jag oxå på Harry Potter karamellen, låter den smälta långsamt i munnen och vill inte att den ska ta slut.
Chockuppdaterade bloggen idag med tre inlägg, nu är jag trött på att skriva
Skicka en kommentar