GlädjeRus!

Är fortfarande inne i ett glädjerus...känner hur min kropp och ben ser det som måste vara upploppet, inser att det är! Det är upploppet...tar vänsterfilen...är ensam i vänsterfilen...alla andra springer/drar sig längs med högern. Folk får syn på att jag spurtar...har massor av krafter kvar och springer förbi ett tjugotal människor...Känns som om jag vann!

Jag vann på 3 timmar och 37 minuter!

...att den som sen kom först i mål troligtvis gjorde detta innan jag startat har inte precis med saken att göra:)

Innan jag starta fick jag tipset att inte bli anfådd den första milen och att ha mössa. Mössan prisa jag flera gånger att jag sprang med plus att regnet precis slutade ösa ner när jag skulle starta (sista startgrupp sist vilket innebär att alla som kom in efter mig har jag sprungit förbi.. hehe inte alls nöjd:) ).

Blev anfådd första gången vid 16km MEN! då kommer Tutti Frutti med Elvis på Ipoden...vem kan vara anfådd då! Så jäkla gytt!

Hade någon liten svacka vid en uppförsbacke i massivet Abborrebacken (efter 25 km...eller om denna backen låg vid 26-27 km)...dock står det mitt i denna backen ett kvinnlig barbershopps gäng och rockar låss på You are a star...Jag gör en High five inombords och fortsätter.

Precis innan Abborrebacken ungefär efter 23 km hör jag "Heja Anna" Åh jäkla är jag så känd här ute på Lidingö? Hinner springa tre meter så ropar nästa "Ja heja Anna det ser bra ut" Efter att ha sprungit 23 km griper man i varje positivt hamnstrå som finns för att fortsätta vilket gör att jag flyger fram nästkommande hundra metrarna på ulltussar. Sen inser jag att mitt namn står på nummerlappen och att de som ibland ropar till gör detta för att de står utplacerade som "avplockare" vilket innebär att de plockar av människor som inte kan svara på tilltal eller som helt enkelt inte mår bra. ...mycket härligt ideelt folk behövs för en sån här stor tillställning.

Idag har jag två blåsor på fötterna, lite stel i höger "fotböjare" och lite mindre smidig än annars i knä och höfter:) Egentligen mår jag mycket bättre än vad jag gjorde första gången jag sprang ett halvmaraton (21km)...då kunde jag inte gå ordentligt på två/tre dar.

Summeringen blir helt enkelt att jag är grymt nöjd över mitt första Lidingölopp och min tid (näsintill gudomlig)

Imorn ska jag sova (tvätta) och prisa det faktum att jag som präst ibland har långledigt lör-mån vilket är ofattbart härligt.