Empati -växer den fram med åldern?

Igår såg jag filmen Billy Elliot med mina helt underbara konfirmander.

Att se Billy Elliot är bara ett av alla de bevis jag på sistone (läs de senaste åren) samlat på mig kring att Empati är något jag/vi lär oss med åren/åldern.

Första gången jag såg filmen var ungefär sex, sju årsedan i Malmö också detta tillsammans med en konfirmandgrupp. Då tyckte jag filmen va otroligt bra...och jag har inget minne av att mina ögon tårades vid något tillfälle. DOCK!

Igår när jag såg filmen tyckte jag fortfarande att den var bra...och mina ögon tårades inte mindre än vid minst tre tillfällen!

Har sett filmen "Livet är en Schlager" några gånger (enligt många lite för många gånger). Första gången jag såg den var det inga tårade ögon...dock nu på sista tiden.

Antingen har jag sen jag blev prästvigd blivit bevingad med extra tårkanaler och empatisk förmåga, eller så är det helt enkelt något som kommer med åldern (inte alls för att skapa en åldersnoja hos migsjälv utan mer för att se hur en mognad eventuellt skulle kunna bete sig).

Har haft en viss låt i huvudet ett tag med tanke på Empati...såklart innehåller inte sången empati när jag tittar lite närmare på den (sen när skulle jag ta fel på ett ord)...men håll med om att empati och sympati ligger rätt mycket närmre varandra än andra ord jag kan ta fel på!!!

Låt jag haft i huvudet:
Jag tycker inte om dej, håller inte av dig, men jag känner väldig sympati.


När jag letade efter sångtexten på internet hittade jag den här lilla nätta förklaringen:

Jag tycker (=anser) inte (=ej, icke) om (=runt, ifall, försåvitt) dej, (=dig) håller inte (=ej, icke) av (=från, bruten) dig, (=du, dej) men (=ändock, skada) jag känner väldig (=gigant, massiv, högväxt, diger, högrest, oerhörd, jättestor, ofantlig, stor, jätte, kolossal, enorm, jättelik, gigantisk) sympati. (=medlidande, förståelse, medkänsla, deltagande)

dvs skulle Lill Lindfors kunna mena "exakt" sama sak även om hon sjungt orden:

Jag anser icke runt dej, håller ej bruten dig, ändock jag känner massivt deltagande.

Hm...känner att min tes om att ord inte alltid är det viktigaste att ta fasta på (eftersom jag själv har en tendens att tänka på något ord och säga ett helt annat) inte riktigt får sin rättvisa med detta inlägg i debatten...hm...får tänka om lite..

Den skulle kunna sjungas på rövarspråket! (ett språk som jag nästan alltid velat lära mig men inte kunnat då jag inte kan skilja på vokaler och konsonanter...vilket jag förstått är en liten fördel i rövarspråket)

Jojagog totycockokeror inontote omom dodejoj, hohålolloleror inontote avov dodigog, momenon jojagog kokänonnoneror voväloldodigog sosymompopatoti.


Slutsats: Empati-något som kommer med åldern