Själv men inte ensam

Igår var det första gången jag gick på gudstjänst i min (läs där jag jobbar) församling helt privat. Jag var en av de andra i bänkarna och det kändes riktigt bra.

-Jag är själv, men inte ensam.

Detta är de ord jag bär med mig från min kollegas predikan. Han hade kommit till en middagsbjudning satt sig vid bordet då en man frågade honom om han var ensam. Ensam i bemärkelsen singel. Min kollega hade svarat: -Nej jag är inte ensam. Jag är själv.

Många gånger har jag predikat över Guds närvaro i våra liv. Många är de dop där jag pratat om att lägga barnet i Guds famn, citerat Jesus ord om att: Jag är med er alla dagar till tidens slut. Mina griftetal (tal vid begravning) har jag pratat om att för mig handlar det inte om att vi tar farväl och lämnar över X i nån tomhet utan till Gud. Den Gud som levt med oss varje dag. I Vigseltal (tal vid bröllop) har jag även där lyckats peta in Guds närvaro i äktenskapet...att inte längre vara två utan tre (individ+individ+Gud=tre).

Just nu är mitt motto: Jag är själv men inte ensam. Och det känns riktigt tryggt.

Min kollega satte ribban högt denna helg inför min tur nästa helg att ha en gudstjänst för stora och små (alias: Familjegudstjänst) ska bli spännande att se vad det blir.