Excursion

Under det sista utbildningsåret till präst (den enda delen av utbildningen som "egentligen" är kyrklig) fick vi göra en excursions dag. Helt sonika gick den ut på att vi skulle vandra runt i staden (läs Lund) och observera/titta oss omkring. Vad upptäcker vi när vi inte är påväg någonstanns som vi vanligtvis inte ser?
Ett av de berömda citaten från våra upplevelser den dan blev: "Hur kom de tjockisarna dit?" ....vilket J frågade sig själv när han såg två duvor uppe på domkyrkan.

I onsdags kom jag på mig själv att än en gång göra en excursion. I kaoset på det tidiga morgontåget mot Lund blev jag drabbad av en hop militanta pendlare! Vilket ändrade planen från sova (och vakna strax efter Eslöv) till att observera.

Tågpersonalen blev hårt drabbade denna morgon pga det ännu tidigare tåget (jepp det går tåg från 0438..mitt gick 0538...helt sjukt) inte hade startat. Detta gjorde gruppen av militanta pendlare till AKTIVT militanta pendlare. Smarta fraser som "Ja, jag vet att du inte är ansvarig men pip pip pip pip (läs svordomar och mindre passande ord att säga sådär tidigt på morgonen) fullkomligt haglade!
Tågpersonalen som har till främsta uppgift att kontrollera och sälja biljetter har också en stor roll i att ta emot människors besvikelse, argsinthet, morgonhumör och framförallt dumhet. Varför har vi människor ibland så svårt för att ta upp problem och oenigheter med de personerna som det egenligen berör...projisering kan inte vara ett vinnande koncept.


Har idag fått vara med om ett sk. Halleluja moment!

En grymt vältränad orienterare följde med mig på mitt inplanerade långpass (inplanerat av huvudet till benens och mitt sunda förnufts stora protest...speciellt i regnet och den gigantiska motvinden).
Väl ute ur stan (vi sprant infartsleden ut, förbi Hästö) nådde vi Gullberna. Orienteraren: "Vi tar en tur runt Gullberna innan vi "kör" tillbaka mot stan." -Jepp jepp, svarar jag (pga det uppbyggda flåset svarade jag nog egentligen: Jhhip Jhhip ...e är grymt svårt att säga i andfått tillstånd..prova själv..luften går ur en). Mitt högst positiva svar grundade sig i att jag inte har något som helst lokalsinne medans orienteraren deffinitivt hade ett. Plus att Gullberna består av lite mindre vägar varav en krokig härlig skogsstig som vi fick fatt i.
Och nog kunde orienteraren springa i terräng! "Jajamensan" (läs sjukt ironiskt) För jag hinner inte mer än tänka "Vad halt det är här" (halt=lera +löv i en härlig blandning) förrän jag hör SPLASH. ....lera vatten och löv har nu lämnat marken och på något lustigt sätt hoppat sig upp på orienteraren och sitter nu fast på dennes kläder...livet är underbart, inte rättvist fast underbart på samma gång. ...ah vi är då alla människor till sist iallefall

Imorgon...eller nja idag är det söndag och jag slits mellan att sova ut och besöka församlingens söndagsskola...en imponerande frivilliginsats som sker pga människors brinnande engagemang. Om det inte blir imorn blir det nästa söndag!...plus att det då också blir en Salvadoransk mässa ...vilket jag ska ägna en del av måndagen till att läsa på vad det innebär ("glömde" avsiktligt papperna på jobbet för att jag inte skulle kunna jobba hemifrån nu i helgen...har bara varit ledig...fast det kliar sjukt i fingrarna:) )!