Fick för några dagarn sen hem ett besked om min "individuella ålderspension" förstod inte mycket mer än att jag officiellt går i pension...trumvirvel: 1 februari 2047. ...fatta det är bara 40 år kvar!
"Tänk på döden" är ett budskap som jag bl.a. tillsammans med min far stötte på i sommar. Sanningen att säga, efter att ha haft mina två första begravningar (andra eller tredje veckan som präst med en dags mellanrum) blev jag riktigt tagen. Tagen av allvaret av att ta farväl av en annan människa och vad det gör med oss. Tagen av att en begravning kan bli fruktansvärt personlig och fin, men också väldigt jobbig.
Efter att ha haft mina första begravningar satte jag mig ner, helt sonika och skrev ner hur jag idag tänker att jag skulle vilja ha min begravning: (utgår från häftet Livsarkivet som finns att få på alla begravningsbyråer och som med fördel kan fyllas i och sparas!)
- Vill ha en begravning i Svenska kyrkans ordning
- Har ingen "måste" kyrka som begravningen ska hållas i. Känner mig hemma i de flesta kyrkorum helt enkelt. Viktigt är dock att det blir en begravningscermoni i kyrkan och inte i något sånt därnt kapell...fast viktigt och viktigt om alla kyrkor i hela världen har försvunnit och det bara finns kapell kvar är det ju inte hela världen.
- Jorbegravning/kremation... mitt svar är det miljövänligaste! Vilket idag är en klurig fråga. Det tar mkt energi att kremeras, samtidigt som det tar större plats att jordfästas etc. När jag jobbade på kyrkogård sa jag att jag ville bli kremerad. Idag spelar det mindre roll dvs: Det får mina anhöriga bestämma.
- Vart vill jag begravas: På en go plats. Mina närmaste får bestämma. Kanske hos farmor eller mormor. Beror på om jag får egen familj.
- Önskad officiant? -Gärna någon av Östlundarna eller Friberg. Någon som jag haft go kontakt med. Eller för den delen någon som mina närmaste får bra kontakt med. Nyckelordet i frågan=kontakt.
- Önskad sångstycke: Gabriellas sång. Isn´t she lovely.
- Önskad musikstycke: gärna ngt på piano (Für Eliese) och gitarr (Du är den ende). Helt klart skulle det aldrig vara fel med Svensk musik eller Disney/Astrid Lindgren.
- Önskade psalmer: PERSONLIGA!!! (har just nu lite svårt för de klassiska begravningspsalmerna) dock är Bred dina vida vingar en favorit (pga min favvo bild av Gud som en höna för alla oss förvirrade kycklingar). En liten stund med Jesus. Bara i dig. Möt mig nu som den jag är. Mitt liv till en lovsång. Du omsluter mig. Innan natten kommer. Jesus den skönaste. Pärleporten. Det finns en väg till himmelen. Se jag vill bära. O helga natt. ...finns så många.
- Gravsten: Är dålig på gravstenar...går det inte att ärva någons?...borde finnas gamla gravstenar som ingen längre vill ha...då kanske jag vill ha den...
- Färg på kista: Ljus. ...en söt.
- Övriga önskemål på kistan: inte dyr! Perngar ska användas på livet! Fika gott, gör en miniresa inte en massa pengar på kista. Dölj/överrös den med höstens löv eller sommarens gräs och blommor. björkris eller någon duk etc. Viktigt är personligheten mer än pengar.
- Blommmor: Det som står att finna i naturen. Gå en tur, hitta fina löv, kottar, mossa, gräs, stenar, äpplen, morötter, svamp, ris, löv/växter som går att äta (typ sådänna dära små blad som smakar syrligt)...skänk pengar till något gott och plocka. Har alltid tyckt det är viktigare med tanke bakom än vad det kostar. Är det mitt i vintern och det inte går att få tag på prästkragar, konvaljer, hyacinter etc så ta stora härliga kaktusar (en blomma som är tecken på uthållighet, skönhet, starkhet, personlighet etc...mer än en snittblomma som utstrålar skörhet och beroende)
Nu har jag tänkt på döden. ...nu ska jag tänka på att åka till Lund imorn! Ska träffa stiftet tillsammans med min mentor och utvärdera denhär första tiden som präst. Ska bli spännande, hoppas det blir ett givande möte då vi har 5 timmars resa för 1 timme möte...förstår inte varför allt ska centreras kring Lund i Lunds stift=Kast.
2 kommentarer:
Minns att jag när jag pluggade i vetlanda hade en vän som skrev sitt första testamente när han var 20.
Minns bara delar av det, men det handlade väldigt mycket om hur hans begravning skulle vara, vilket var otroligt spartanskt. Ingen dekor, ingen sång eller musik, ingen predikan eller och knappt ens något tal. Det starkaste minnet av det hela är kanske inte så mycket vad som var ovanligt med testamentet såmycket som att han hade skrivit ett formellt testamente när han var 20 år.
Själv fått rådet sen jag började plugga till präst att skriva ett livsarkiv...aldrig fått tummen ur förrän de första begravningarna... kanske som att skaffa cykelhjälm efter en olycka. Kom dock på att jag inte helt ville lägga den pressen på mina anhöriga att veta vilka sånger, psalmer, blommor, kista etc jag hade tyckt va okej...inte minst nu när jag jobbar med det:)
Skicka en kommentar