Blev tipsad idag (egentligen i lördags via facebook men läste meddelandet först ikväll) att jag var omskriven på Dag Sandahls blogg...han nämner mig inte vid namn men någon som har läst min predikan från förra årets "Söndagen efter Alla Helgons dag" kan inte undgå att det är denna predikan som åsyftas. Lite fräckt att bli kallad pastor... det är inte så ofta några av mina frikyrkliga vänner använder sig av denna beteckning annars är den rätt ovanlig i Karlskrona sammanhang iallefall.
Såhär ser Dags tankar ut om min predikan eller snarare teologin i den:
En annan religion
Ulla-Carin Holm förklarade i sin doktorsavhandling att under vissa betingelser (jag säger inte vilka, här!) blir det ett helt annat trossystem i Svenska kyrkan. Betingelserna är vid handen och jag får en idé. Hur predikar en ung präst? Kan man undersöka dr Holms tanke bara nedslagsvis. Jag hittar en blogg och läser ett griftetal och en predikan. Vad får jag veta? Eller - vad är det jag inte vill veta?
Den döde är lantbrukare och prästen berättar om hans arbete. Han är också hennes morfar så det blir med inlevelse. Nu är "vi samlade inte för att lämna honom till en tomhet". Pastorn är nämligen "övertygad om att morfar får träffa sin Gud och att vi idag överlämnar honom till vila i Guds trygga händer. Amen." Det var det hela. Men skulle inte vem som helst, som önskar sina medmänniskor gott, kunna säga detta? Och det där med "sin Gud" - är det till sist inte lite tunnare än att vara tillsammans med Kristus, Herrens Moder Maria, apostlar, helgon, änglar och ärkeänglar i uppståndelsens nya liv? Varför kan vi förresten sakligt tro de dödas uppståndelse - borde det inte sägas så att de som kommit till begravningen i griftetalet fick en liten hum om vad Jesus gjort och vad det betyder? I griftetalet sägs faktiskt inte ett ord om Jesus - Livets Herre, noterar jag eftersinnande.
Det kanske blir annorlunda på Söndagen efter Alla Helgons Dag? Då sjunger pastorn Alfreds sång "Jag är fattig bonddräng". Detta kallas "ett stort evangelium av Astrid Lindgren." Men det är det väl inte? Detta är ju ren fariseism. Klassisk, ädel - men fariseism.
Bonddrängen belönas med snövit skrud för sin strävan och sitt eviga slit. Nu kommer dock ett evangelium nämligen att det spelar roll vad jag gör för mina medmänniskor - men inte för Gud. "Efter döden spelar det ingen roll! Där är vi alla lika, lika i Guds stora välkomnande famn." Den dubbla utgången - det där att det kan gå åt helvete, är avskaffad. Det kan bero på att pastorn uppfattar att "vi säger Jesusorden" "Jag är med er alla dagar till tidens slut" när vi föds - alltså inte vid dopet, den nya födelsens bad. Men det kanske skulle vara av intresse att veta hur pastorn predikar på Domssöndagen?Och så får vi veta: "Döden är inte tidens slut" - och det kan väl vara sant, lika sant som att med döden går jag ur tiden och alltså inte tar tiden med mig Är det inte bättre att säga att med döden är åren slut men inte Livet?
Pastorn ger sig på att förklara att alla får samlas igen. Gud kommer inte att göra pastorn missbelåten genom att ha skapat ett paradis där hennes vänner och bröder inte är med. "Bara för att de inte öppet proklamerar Guds existens eller har Jesus i sina hjärtan." Vad man än kan säga - detta är inte vad Bibel och bekännelse lär - detta som pastorn förpliktat sig till vid sin prästvigning.
Jag ställer alltså en innehållsfråga eller en kongruensfråga - inte frågan om vad pastorn tror eller inte utan frågan om pastorns tro är Kyrkans tro. Det verkar som om Ulla-Carin Holm har en poäng i sin avhandling. Då är det detta som är problemet. Det finns en annan religion i Svenska kyrkan, en som inte är kristendom. Är det dock inte lite uppseendeväckande att det blivit så? Frågan ställs alls inte polemiskt, snarare närmast förundrat.
Skrivet av: Dag Sandahl den 18 november 2009 17:12
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar