söndag 30 september 2007

GlädjeRus!

Är fortfarande inne i ett glädjerus...känner hur min kropp och ben ser det som måste vara upploppet, inser att det är! Det är upploppet...tar vänsterfilen...är ensam i vänsterfilen...alla andra springer/drar sig längs med högern. Folk får syn på att jag spurtar...har massor av krafter kvar och springer förbi ett tjugotal människor...Känns som om jag vann!

Jag vann på 3 timmar och 37 minuter!

...att den som sen kom först i mål troligtvis gjorde detta innan jag startat har inte precis med saken att göra:)

Innan jag starta fick jag tipset att inte bli anfådd den första milen och att ha mössa. Mössan prisa jag flera gånger att jag sprang med plus att regnet precis slutade ösa ner när jag skulle starta (sista startgrupp sist vilket innebär att alla som kom in efter mig har jag sprungit förbi.. hehe inte alls nöjd:) ).

Blev anfådd första gången vid 16km MEN! då kommer Tutti Frutti med Elvis på Ipoden...vem kan vara anfådd då! Så jäkla gytt!

Hade någon liten svacka vid en uppförsbacke i massivet Abborrebacken (efter 25 km...eller om denna backen låg vid 26-27 km)...dock står det mitt i denna backen ett kvinnlig barbershopps gäng och rockar låss på You are a star...Jag gör en High five inombords och fortsätter.

Precis innan Abborrebacken ungefär efter 23 km hör jag "Heja Anna" Åh jäkla är jag så känd här ute på Lidingö? Hinner springa tre meter så ropar nästa "Ja heja Anna det ser bra ut" Efter att ha sprungit 23 km griper man i varje positivt hamnstrå som finns för att fortsätta vilket gör att jag flyger fram nästkommande hundra metrarna på ulltussar. Sen inser jag att mitt namn står på nummerlappen och att de som ibland ropar till gör detta för att de står utplacerade som "avplockare" vilket innebär att de plockar av människor som inte kan svara på tilltal eller som helt enkelt inte mår bra. ...mycket härligt ideelt folk behövs för en sån här stor tillställning.

Idag har jag två blåsor på fötterna, lite stel i höger "fotböjare" och lite mindre smidig än annars i knä och höfter:) Egentligen mår jag mycket bättre än vad jag gjorde första gången jag sprang ett halvmaraton (21km)...då kunde jag inte gå ordentligt på två/tre dar.

Summeringen blir helt enkelt att jag är grymt nöjd över mitt första Lidingölopp och min tid (näsintill gudomlig)

Imorn ska jag sova (tvätta) och prisa det faktum att jag som präst ibland har långledigt lör-mån vilket är ofattbart härligt.

fredag 28 september 2007

Springa utan att snava.....

Imorn: tre mil, terräng...jag är sk*tnervös.

Har ett lite mantra i huvudet, det lyder: Spring!

Finns två bibelord jag tar lite extra stöttning mot i helgen.

"Där (jag läser Lidingö) kan du gå utan att möta hinder, springa (jag läser jogga och överleva) utan att snava" -Ordspråksboken 4:12

"Unga män (här läser jag unga tjejer) kan bli trötta och mattas (dvs bäras bort på bår...vilket jag har lejt folk efter vägen att stå beredda), ynglingar (här läser jag folk typ 25 år) snava och falla (slå sig rejält), men de som litar till Herren (min gudsrelation funkar mycket väl med att använda ordet Herre...dock tror jag inte Gud är en man), de får vingar som örnar. De springer utan att bli trötta, vandrar (joggar uppför de "pip" backarna) utan att mattas." -Jesaja 40:30

Tänker ta mig i mål, det är absolut mitt mål! Och när jag korsar mållinjen ska jag ta Lindy Hopp steg (Bounche Bounche Bounche)! För det har jag lovat mina danskamrater.

Försöker ladda med massor av kolhydrater både i form av pasta och pulver som blandas ut i vatten (nördigt men smakar som sportdryck). Fick mig att tänka på Lunchritualerna jag som präst har lagt mig till.

När jag praktiserade under studietiden var jag ganska noga med att poängtera en timme lunch och blev ganska förvånad då det inte alltid följdes t.ex. "min präst" (läs min assistent under vigningen) kunde ta en utflykt någonstanns äta och inhandla lite grejer samtidigt privata eller till jobbet...oj tänkte jag vad löst...idag tänker jag lite annorlunda.

Prästyrket är inte ett jobb där det alltid är så enkelt att få till en timmes lunch. Ofta äter jag någon gång mellan tolv och ett...när jag ätit börjar jag jobba igen. Vilket gör att en liten tur utanför byggnaden ibland är på sin plats.

Igår var jag ute på en lång tur utanför byggnaden (läs församlingshemmet). Var i Lund på gruppsamtal med alla som också prästvigdes i juni. Kul att träffa alla! Mindre kul att Karlskrona och Lund inte ligger närsgårds vilket gör att varje gång det händer något med stiftet får jag en resa på sex timmar. (Stiftet är inte så "på" att förlägga något av sina versamheter i Blekinge...det ligger ju så långt bort...not! Det är Lund som ligger långt (läs apa) bort!)

Om någon känner för att be en bön på lördag mellan 1340 och 3-4 timmar frammåt är det välbekommet. ...men ja jag får skylla migsjälv:)

tisdag 25 september 2007

Alltid tillgänglig?

Inatt skrev jag färdigt en liten artikel som går till tryckeriet idag i församlingsbladet (se under "P:n"). Skriver lite kring vad en prästvigning innebär/betyder...vilket kan ses som en liten nischad frågeställning men som ändå på nåt sätt ligger mig varmt om hjärtat.

Igår hade jag även min lediga dag...passade på att ta min svampkorg med mig ut i skogen. Strövade förbi den där Hasseln där jag och min mormor plockade hasselnötter...när vi egentligen skulle plocka svamp...var inte så förtjust i svamp när jag var yngre (runt fyra-tio år) iallefall inte när den var rå. Förstod inte varför jag först skulle leta, plocka och sen tillslut skulle ingenting bli kvar i pannan...knäppt...därför plockade jag hasselnötter. Kommer även ihåg att jag bruka smyga mig på granriset...för tänk, om det fanns en svamp därunder var jag tvungen att vara snabb! Dra undan riset och överraska svampen så att den inte sprang iväg under nästa gran...ok tillbaka till "Alltid tillgänglig" innan detta spårar ut totalt....

Hade med mig min mobil, inte för att jag ville prata med någon utan för att jag inte helt litar på mitt lokalsinne (ok...inte logiskt..."jo jag står vid en gran"...men det är ju tanken som räknas). Såklart ringde telefonen (jobbet) ...jag har min lediga dag... borde jag svara? Klurig fråga. Inte helt lätt att svara på. När jag inte ser vem det är som ringer svarar jag alltid. När jag ser att det är jobb och det inte är min chef är jag grymt kluven...hur ledig får jag anse mig vara när jag har en ledig dag? AHHH...ångest...

Ledig betyder enligt min uppslagsbok: "fri att tas i bruk, fri från arbete, naturlig och otvungen i uppträdandet, lätt, med god marginal"

I mina prästlöften lovar jag att vara en herde, tjänare, lärare, medmänniska. ... är det att hålla på sin lediga dagar? Präst är jag ju 24 timmar om dygnet.

(Ett litet tillägg är att jag i jobbet använder min privata mobiltelefon då min församling inte har budgeterat för telefoner)

Livsvidsom: III

Alla goda ting är tre, så också livsvisdomarna:

KAN DU FRANSKA TRAMPAR DU INTE PÅ SJÖBORRAR!!!

Denhär gången var det faktiskt inte direkt mitt fel...fast väldigt, väldigt indirekt.

Torsdag v 33 befinner jag mig på Korsika i full färd med att ta mig iland på en liten söt strand med obefintliga vågor och massor av redan parkerade kajaker på land (tydligen hade det varit en tävling till stranden...vilket alla fick reda på innan de kom fram till stranden.. utom de som inte kunde franska...men jag är inte bitter).

Yan vår instruktör har under färden in mot stranden gapat och skrikit en blandning väl valda ord på franska. Vilka dessa ord var skulle jag snart bli varse då jag fruktansvärt strax efter det att jag lämnat min kajak gått ner i havet för att svalka mig sätter ner min vänsterfot....

KAN DU FRANSKA TRAMPAR DU INTE PÅ SJÖBORRAR

...jag kan inte franska...

Någon pinsett fanns inte, dock kunde Yan hitta en säkerhetshål som han tillsammans med väl valda ord (även dessa på franska) började gräva runt med...lyckade sådär:)


Ser du denna strand så minns mina ord!


Kom alla ni som är tyngda av bördor jag ska skänka er vila....Men om man har hälen full av sjöborre...hur går det då?

Ikea förledde mig!

Allt här i livet (nja åtminstonne detmesta) handlar om prioriteringar... jag erkänner igår var jag inte i kyrkan dock på Ikea!

Gick där i lugnan ro och skaffade lite gardiner, kökslampa och grytlappar etc. . Blev fruktansvärt hungrig! Ignorerade lunchrestaurangen utan siktade på utgången....den dröjde...hittade inte de småhyllorna jag siktat in mig på...inte någon fotölj heller... tiden flöt iväg. Utgången kom som en befrielse, äntligen! Korv 5 kronor, WOW! Jag som är så hungrig!

Beställde två stycken, betalade. Började äta samtidigt som jag balanserade vagnen mot bilen. Hinner äta upp den första korven och bita i den andra: DÅ! Då kommer jag på att jag slutat äta kött!!!...ah...din apa...förledd av Ikea...på en söndag....ah....skulle valt kyrkan där hade jag fått glutenfria oblat och alkoholfritt vin, det är grejer det! (jag åt upp den andra korven i skydd av kundvagnen och slickade noga bort alla ketchup/senap rester...phu)

Under helgen funderade jag och I (som också är nybakad präst) lite sporadiskt kring hur mycket och lite vi egentligen får berätta om våra liv som präter. Vi får säga mycket, och bör berätta (folk behöver en sundare syn på präster och kyrkan....INGA! jag säger inga vidare tankar kring hur det nu skulle gå till genom att prata med oss tankar får tänkas...taskmörtar). s
Samtidigt får vi inte säga mycket, inte berätta allt. Vår tystnadsplikt är skyddad enligt lag. ...mmm vidare funderingar kommer.

Min häl har gjort lite ont idag....kan bero på den där sjöborren jag fick i foten...absolut morgondagens livsvisdom!

lördag 22 september 2007

Helgens ledord: Avslappning

För två minuter sen grundades här i Lidköping en enskild firma av min väns man! Fantastiskt, lycka till! Det är absolut det mest vildaste/galnaste som skett denna helg!

Annars har jag verkligen lyckats med någon som jag under hela mitt liv fått kämpa med (fråga t.ex. mina föräldrar de vet) Jag har...trummvirvel:

Tagit det lugnt!

Jepp, det är sant. Jag har totalt slappnat av i hela två dagar i rad och planerar att göra det i ytterligare minst en och en halv.

Nu skålas här i champange!!! (dricker annars inte innan lördag...börjar nästan inte bli nervös alls)

Funderar på att gå i kyrkan imorn, i Karlskrona eller Lidköping återstår att se. Blir iallefall ett besök på Ikea...nästan samma sak, eller?

torsdag 20 september 2007

Pension 1 feb 2047....och fram tills dess???

Tillsammans med min kyrkoherde har jag idag varit på samtal på Stiftet (min egentliga arbetsgivare detta första år). De ville checka av hur de första tre månaderna varit, om det mesta funkar etc. Lite var vi var i livet och vilka framtidsplander jag har etc.
...framtidsplaner...

La lite försiktigt fram teorin om att börja jobba som kassörska på ica till sommaren. ...dock höll ingen med mig.

VAD SKA JAG GÖRA DÅ? (förslag någon?)

Finns tusen och åter tusen vägar att gå efter detta året...typiskt stiftet...har inte velat fokusera på vad som händer efter detta första året utan på själva året. ...kassörska är väl inte fel!

Kanske jag fortsätter jobba någonstanns i en församling här i Karlskrona. Studera, kassörska, åker utomlands och pluggar/jobbar. tar ett jobb uppe Norrland så jag kan träna inför Wasaloppet...vägarna äro tusen.

Min väg imorn går till Lidköping och en mycket nära vän under studierna. Vi prästvigdes båda två nu fast till olika stift och i helgen ska ingen av oss jobba = vi ska inte göra nått:)

På vägen upp till Lidköping passar jag på att mäta in en racercykel/cyklocross i Falköping som jag kan köra Vätternrundan med om två år (i år är det Lidingö, nästa år maraton, sen Vättern och förhoppningsvis Wasa och vansbro...sen ska jag hitta ett år att göra alltihop på....mitt mål är att fixa klassikern innan jag fyller fyrtio...kanske hybris...)

onsdag 19 september 2007

Så vill jag ha min begravning

Har lyckats slappna av idag. Känner mig inte hyperstressad, gytt! ...fast nog har jag haft "fullt upp" hela dan men på ett gott sätt, med massor av trevliga människor. (gav bla en massa bakvärk till min svägerska då hon fyller år idag. Bakvärk=sjukt mycket muffinsar i tre smaker som jag och en bekant bakade igårkväll).

Fick för några dagarn sen hem ett besked om min "individuella ålderspension" förstod inte mycket mer än att jag officiellt går i pension...trumvirvel: 1 februari 2047. ...fatta det är bara 40 år kvar!


"Tänk på döden" är ett budskap som jag bl.a. tillsammans med min far stötte på i sommar. Sanningen att säga, efter att ha haft mina två första begravningar (andra eller tredje veckan som präst med en dags mellanrum) blev jag riktigt tagen. Tagen av allvaret av att ta farväl av en annan människa och vad det gör med oss. Tagen av att en begravning kan bli fruktansvärt personlig och fin, men också väldigt jobbig.

Efter att ha haft mina första begravningar satte jag mig ner, helt sonika och skrev ner hur jag idag tänker att jag skulle vilja ha min begravning: (utgår från häftet Livsarkivet som finns att få på alla begravningsbyråer och som med fördel kan fyllas i och sparas!)

  • Vill ha en begravning i Svenska kyrkans ordning
  • Har ingen "måste" kyrka som begravningen ska hållas i. Känner mig hemma i de flesta kyrkorum helt enkelt. Viktigt är dock att det blir en begravningscermoni i kyrkan och inte i något sånt därnt kapell...fast viktigt och viktigt om alla kyrkor i hela världen har försvunnit och det bara finns kapell kvar är det ju inte hela världen.
  • Jorbegravning/kremation... mitt svar är det miljövänligaste! Vilket idag är en klurig fråga. Det tar mkt energi att kremeras, samtidigt som det tar större plats att jordfästas etc. När jag jobbade på kyrkogård sa jag att jag ville bli kremerad. Idag spelar det mindre roll dvs: Det får mina anhöriga bestämma.
  • Vart vill jag begravas: På en go plats. Mina närmaste får bestämma. Kanske hos farmor eller mormor. Beror på om jag får egen familj.
  • Önskad officiant? -Gärna någon av Östlundarna eller Friberg. Någon som jag haft go kontakt med. Eller för den delen någon som mina närmaste får bra kontakt med. Nyckelordet i frågan=kontakt.
  • Önskad sångstycke: Gabriellas sång. Isn´t she lovely.
  • Önskad musikstycke: gärna ngt på piano (Für Eliese) och gitarr (Du är den ende). Helt klart skulle det aldrig vara fel med Svensk musik eller Disney/Astrid Lindgren.
  • Önskade psalmer: PERSONLIGA!!! (har just nu lite svårt för de klassiska begravningspsalmerna) dock är Bred dina vida vingar en favorit (pga min favvo bild av Gud som en höna för alla oss förvirrade kycklingar). En liten stund med Jesus. Bara i dig. Möt mig nu som den jag är. Mitt liv till en lovsång. Du omsluter mig. Innan natten kommer. Jesus den skönaste. Pärleporten. Det finns en väg till himmelen. Se jag vill bära. O helga natt. ...finns så många.
  • Gravsten: Är dålig på gravstenar...går det inte att ärva någons?...borde finnas gamla gravstenar som ingen längre vill ha...då kanske jag vill ha den...
  • Färg på kista: Ljus. ...en söt.
  • Övriga önskemål på kistan: inte dyr! Perngar ska användas på livet! Fika gott, gör en miniresa inte en massa pengar på kista. Dölj/överrös den med höstens löv eller sommarens gräs och blommor. björkris eller någon duk etc. Viktigt är personligheten mer än pengar.
  • Blommmor: Det som står att finna i naturen. Gå en tur, hitta fina löv, kottar, mossa, gräs, stenar, äpplen, morötter, svamp, ris, löv/växter som går att äta (typ sådänna dära små blad som smakar syrligt)...skänk pengar till något gott och plocka. Har alltid tyckt det är viktigare med tanke bakom än vad det kostar. Är det mitt i vintern och det inte går att få tag på prästkragar, konvaljer, hyacinter etc så ta stora härliga kaktusar (en blomma som är tecken på uthållighet, skönhet, starkhet, personlighet etc...mer än en snittblomma som utstrålar skörhet och beroende)

Nu har jag tänkt på döden. ...nu ska jag tänka på att åka till Lund imorn! Ska träffa stiftet tillsammans med min mentor och utvärdera denhär första tiden som präst. Ska bli spännande, hoppas det blir ett givande möte då vi har 5 timmars resa för 1 timme möte...förstår inte varför allt ska centreras kring Lund i Lunds stift=Kast.

söndag 16 september 2007

Överlevde = Rekordet är slaget

Jag har överlevt! Detta var den tredje helgen i rad jag jobbade och jag överlevde. Rätt coolt:) Mitt nästa stora mål är att även överleva Lidingöloppet som går om Ahhhh två veckor (inte nästa helg men nästa igen)...tre mil har väl ingen dött av...

Helgen har varit omtumlande. Började på fredagseftermiddagen med att jag döpte en 14-årig tjej. Fruktansvärt starkt och modigt gjort! Hennes yngre syster valde att inte döpa sig, hon visste inte vad hon skulle göra det för helt enkelt. Dock utropade hon efter dopet att nu! Nu också skulle hon också döpa sig.

Lördagen började med en härlig grupp konfirmander. Tror att konfirmandåret 07/08 kommer bli fantastiskt...eller så är jag fortfarande inne i någon lustig förälskelsefas med allt nytt jag möter...

...som t.ex. VIGSELN!!!! Den hamnar absolut på min "Top ten" lista på saker jag gjort i mitt liv.

Konfirmandgruppen fick sluta lite tidigare så att jag nästan hann äta lite gröt innan det var dags (...eller nja äta och äta skålen stod mest kvar till efter vigseln men då var den kall och god).

Själva känslan av att dessa två människorna inför Gud, släkt, vänner vill ge löften om att älska varandra. Känslan av att får leda vigseln, be för ringarna, förstava löfterna och komma paret nära under cermonin (paret står med ryggarna mot församlingen vilket gör att vi "ensamma" står mittemot varandra). Känslan av att jag döpte deras son tidigare i sommar och nu fick jag även viga dem.

Luften gick lite ur mig efter vigseln...men! Det var inte tid för att gå slut på luft. Direkt efter vigseln var det att sätta sig i bilen och köra ut till ön och ha ett hemdop. Höll nästan på att komma sent för alla andra hade redan kommit...

...tur att jag har haft en hel del dop och har en bra lägstanivå (hoppas jag) för det var lite hårt att hålla fokus så pass många timmar och byta människor runtomkring mig där jag faktiskt förväntades kunna namnen, säga/göra rätt saker etc. ...för dop, vigslar är stunder jag verkligen vill att folk ska få en "sund" syn på kyrkan och präster.
Kan konstatera att världen är full av trevliga människor. Hade gärna stannat kvar längre efter dopet och varit med på festen...men...jag hade ju den där predikan att förbereda och ett dop till nästa dag.

(kanske dansade till Walströms o Blender i Växjö på kvällen och kanske att det var grymt kul att få bryta av lite och göra något helt annat:) )

Idag kan jag säga att jag svävat på moln. Börjar mer och mer lära känna den gudstjänstbesökande församlingen...vilket gör det roligt, det blir en "vi" känsla. Idag kom mycket konfirmander också vilket var extra kul...ska försöka få dem att bli mer delaktiga och göra en del moment tillsammans med mig i gudstjänsterna...mission in process (heter det så, att beskriva ett uppdrag på gång?)

Försöker luska ut vad jag föredrar, dop i kyrkan (hade idag) eller dop i hemmet (hade i fredags/lördags). Båda två har sina fördelar/nackdelar. ...återkommer i ärendet... någon som har några funderingar?


Imorn flyger jag upp en tur till Uppsala för att ha styrelsemöte med Kyrkornas U-fond. En organisation som håller på med microkredit. Likt den organisation som fick Nobelpriset...vilket alla som är med i Svenska kyrkan fick pga. Svenska kyrkan startade/var med och startade den...eller hur det nu var...ah...hjärnsläpp.. Dock är kyrkan "som vanligt" dålig på att ta cred för goda saker vilket gör att folk inte vet att de har fått Nobelpriset.

lördag 15 september 2007

Snart är det dags: "Vi är samlade här idag..."

Är minst sagt lite nervös idag. Ska snart för första gången på riktigt få säga ord som:

"Inför Gud och i denna församlings närvaro frågar jag dig, NN"

"Vill du ta NN till din hustru/man och älska henne/honom i nöd och lust?"

PAHHH tänk om de inte svarar Ja??!!

Finns flera olika ställen att lägga in ett sk. Vigseltal på t.ex. antingen före eller efter själva vigselakten med utbyte av ringarna...Jag har bestämt att göra det efter utbyte av ringarna och tillkännagivandet ("Ni har nu ingått äktenskap med varandra....") innan det tror jag att jag är för nervös och det är mkt att hålla reda på, buketter, ringen ska fram, säga rätt namn till rätt person (dumt att gifta sig med sigsjälv) bön över ringarna etc.
...övade även den sjungna förbönen igår...tror baske mig att det får bli den

Har även lagt in en lapp där det står "Puss" i handboken...annars finns det "normalt" sett inte med en puss i vigselgudstjänsten...Men vem vill inte Pussas "Du får kyssa bruden" pussen!???

Ska öva lite i huvudet innan det är dags.

Plus att jag ska ha lite konfirmander nu på morgonen innan och sen direkt efter vigsel ha ett hemdop ute på ön.

Igår (Fredag eftermiddag) döpte jag en 14-åring. Mitt första dop av någon som faktiskt har en chans att komma ihåg sitt eget dop.

fredag 14 september 2007

Pris vare Gud!

Citat ur Lukas 2:48ff (nästan helt ordagrant)

"Handbok, hur kunde du göra så mot din mor? Jag har letat efter dig och varit mycket orolig."

Handboken svarade: "Varför skulle ni leta efter mig? Viste du inte att jag måste vara hos min fader?"

Kontentan ur citatet: Har hittat min handbok!

Den låg i kyrkan hela tiden! (Hur den nu har lyckats krypa från min hall och ca 13 km till kyrkan är ett mysterium)

och: En handbok KAN INTE bara försvinna sådär. Phu härligt när något här i världen är beständigt.

Har lagt upp söndagens predikan och landsmötesgudstjänsten är påväg

torsdag 13 september 2007

Söndagens tema är påtagligt

Gick så till min kära psalmbok (eftersom min fruktansvärt kära Kyrkohandbok är försvunnen) (snälla kom tillbaka) slog upp kommande söndag och läste:

15 söndagen efter trefaldighet:

Ett är nödvändigt

Dagens bön:

Barmhärtige Gud,
när oro och bekymmer
får makt över oss,
hjälp oss då att vila i dig,
skilja mellan stort och smått
och lämna framtiden i dina händer.
I Jesu namn.
Amen.

Min "Handboksångest" lägger sig så smått...ENKELT! Under de kommande tre dagarna av handbokskatastrof ska jag hänvisa till att folk måste skilja på stort och smått, lägga framtiden i Guds händer. Ett dop, vigsel hit och dit..kom igen nu

Gytt...ångesten har övergått i sarkasm och bitterhet:)

Och jo den bönen blir sannerligen mina egna ord på söndag (Dagens bön är en färdigskriven bön som står i psalmboken och som MÅSTE bes ordagrant där handboken så föreskriver...inte alltid det enklaste då de har en förkärlek till att innehålla ord som inte är mina egna)

Dagens tes: En handbok kan inte bara försvinna!

Dagens tes är dessvärre fel...EN HANDBOK KAN BARA FÖRSVINNA SÅDÄR!!...Ah Ångest!

Sist jag handgripligen använde den var precis för en vecka sen under ett dopsamtal. Den färdades sen med mig i bilen från ön tre mil in till staden för att hamna i min hall. I hallen fick den stanna kvar och inte följa med mig till Västerås, i söndags fick den inte heller följa med då jag pluggat in ordningen på konfirmationsgudstjänsten i järnbarken...

..IDAG däremot (dessvärre igår och förrgår också men då jag inte hittade den fick det skjutas fram) är jag i desperat behov av den. Handboken innehåller t.ex. anvisningar om hur: dop av vuxen, vigsel, dop av barn, mässa och gudstjänst går till....vilket är exakt det jag ska göra de kommande tre dagarna.

Efter att i full panik letat överallt, terrroringt möjliga ställen dit den kan ha vandrat har jag just nu bara ångest...inte som Strindberg utan sån där riktig ångest om att det är så onödigt... Jag blir på dethär sättet inte bara en ångestfull 3 mån och 3 dagarspräst utan även en FATTIG ångestfull 3 mån och 3 dagarspräst...Herre Gud!

I psalmboken finns dock en liten nödlösning den innehåller en "Handbok light" Dock inte extra bibeltexter vid dop, vigsel eller ritualen: Dop av vuxen...men ingen panik...dop av vuxen har jag ju inte förrän om 22 timmar...

"NI KAN JU INTE BARA GÅ FÖRBI!"

Jag har precis stigit av tåget i Lund. Vi går rundan bakom stationen jag och ett par vänner för att ta lite kort. De vill ge ett kort på dem själva i bröllopspresent till några vänner och har bett mig ta kortet.

En man med gul Nettopåse, vinglande steg är framför oss. När vi går förbi honom kommer det en tjej på cykel bakom oss. ”NI KAN JU INTE BARA GÅ FÖRBI” Mannen har ramlat vid sidan om cykelvägen och sitter på gräskanten. Kvinnan stannar och börjar hjälpa mannen upp. ”Ni ser ju att han inte kan gå själv” Ja det såg vi… hur kan det komma sig att vi bara tyckte det var okej att gå förbi… egentligen väldigt märkligt… det är skrämmande hur naturligt det är för oss att inte hjälpa andra, mskor vi inte känner sådär spontant.

Kvinnan på cykel försökte hjälpa mannen upp…han är tung och vi hjälper henne vi behövs allihop för att få mannen att stå på benen…vad ska vi göra nu? Kvinnan med cykeln tittar på oss upprepar orden ”Ni kan ju inte bara gå förbi” och cyklar vidare….förbi.

Vi hjälper mannen till sin lägenhet. Han vill väldigt gärna att vi ska stanna, inte gå. Det tog till att ta sig till lägenheten. I efterhand skulle vi tagit en taxi för han hade stora problem med att gå. Vi möter några som vet vem mannen är. Troligtvis är det inte bara spriten som gör mannen vinglig.

Vi försöker ringa SOS-alarm. När de får höra att mannen har druckit alkohol kopplar de oss till polisen….och där kommer vi till en lång kö…ingen har tid…ingen finns det att gå till.


Mannen kom hem. Vi kom ut igen och tog något kort till…sen var kvällen över…

tisdag 11 september 2007

Intressant fenomen

Firar idag 3 månader som präst! Wow nu börjar jag bli gammal i gemet! Känns gytt....fast även om jag känner mig mer och mer trygg i min roll som präst tror jag inte att min "kollega" i den katolska kyrkan på Korsika skulle sagt detsamma (präster som har könet kvinna är inte så populära i den religiösa kulturen har jag hört)

...fast det här med kvinnliga och mannliga präster hit och dit är inte en såndär brinnande spetsfråga för mig idag personligen (inte lika mycket som den bitvis har varit). Det har helt enkelt blivit för självklart för mig att det inte går att skilja kallelsen från Gud beroende av kön.

Men till det intressanta fenomenet som jag idag blivit varse:

TERMINEN HAR STARTAT!

(ja ja jag vet att det egentligen var ca två veckor sen...kanske lite trögstartad).

För mig innebär denna massiva terminsstart bla: Konfirmander på tisdagar, lördagar och vissa söndagar. Ungdomsgrupp på tisdagar samt en hel del kurser och konferenser som jag borde gå men egentligen inte har tid för...samtidigt som jag inte har tid att missa dem.

Konsekvenser av fenomenet: Min redan fulla kallender med förberedelsetid, dop, gjt, mässor, begravningar, andakter, vigslar, träffar, nervösa sammanbrott, teologisk tankeverksamhet etc. får sällskap...Gud ge mig styrka:)

Blir mer och mer imponerade av präster som jobbar ensamma i sina församlingar, Hur gör dom?

Tur är iallefall att jag älskar mitt jobb! Ska försöka boka in mer ledig tid i min kallender och sk. ställtid. (ställtid=tid ifrån det att du får reda på att du ska göra en sak (information) tills dess du sätter dig ner och förbereder den...typ)

Tror inte jag är ensam ny präst om att ha en tillvirrad kallender...det är lite klurigt att såhär i början få den rätta knycken på hur mycket tid en sak tar och hur mycket tid saker får ta, eller verkligen inte får ta:)

...eller så kanske det bara var en tisdag idag, ...väntar spänt på morgondagen, vilken borde komma inom en sisådär 24 minuter.

onsdag 5 september 2007

Inför söndagens konfirmationsupptakt

Åker iväg ett par dar till Västerås för att vara med på Fp:s landsmöte då vi (eller vi och vi jag kommer inte ha rösträtt...tyvärr) bl.a. ska välja en efterträdare till Lars Lejonborg...undrar vem det blir...mm spännande...NOT!

Tänkte passa på att berätta lite om vad som kommer hända på söndagens upptaktsgudstjänst för konfirmanderna:

Vi börjar med att fånga upp konfirmanderna i vapenhuset och går i procession in.

Temat är "Enheten i Kristus/Går det att konfirmera sig bra, bättre och bäst?"

Vi har valt Luk 22:24-27 som text vilket är söndagens evangelietext. Framförallt vers 24 "Lärjungarna kom att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste"

För det är precis det som jag och min prästkollega kommer göra i vår dialog predikan: tvista om vem av oss som ska anses vara den störste inför Gud. (Äntligen ska jag få utlopp för lite hybris utrop!)
Tänker inte avslöja allt men när boxningshandskarna kommer fram kanske vår kära pedagog kommer att stoppa oss...

Det hela går ut på att vi vill få konfirmanderna att förstå att det inte alltid handlar om att vara störst, bäst och vackras (även om man (läs kvinna) råkar vara det), framförallt inte under konfirmationstiden...det går inte att konfirmera sig på ett bra, bättre eller bäst sätt etc.

Ska försöka lägga ut vår dialogpredikan sen...svårt dock att göra ett manus...inte minst med tanke på min helt galna prästkollega (har tidigare trott att jag kunde vara lite galen, men han är definitivt min överman)

Lägger in en liten varning om att det kan bli snålt med inlägg innan måndag.

Lev i skapelsen inte av den

Fläskkorven är härmed slut. Jag går mot ett allt mer vegetariskt leverne!

Det har skjutits upp på tiden: "Nästa termin" "Efter nästa fasta" "Bara detta paketet köttbullar också" etc.

De senaste tre fastorna (fasta i plural=?...knäppt ord att vilja i plural från första början) har jag varit vegetarian (fastan sker 40 dagar innan påsk efter fastlagssöndagen då vi proppar i oss fastlagsbullar...fast det gör vi ju nästan direkt efter nyår numera=Blasfomi!).

Nu blir det äntligen av! Igårkväll och nu på lunchen har jag ätit fläskkorven som låg kvar i frysen....nu ligger där fisk, bönor, ärtor, bär, svamp och grönsaker (glass och muffins).

Mina orsaker/skäl till att bli vetetarian:

1. Innan hade jag tillgång till kött från egen gård. Då visste jag varifrån köttet kom, vilken uppväxt djuren haft etc. Det har jag inte längre.

2. Trodde jag skulle köpa såntdärnt fint svenskt kött....oftast har det blivit det billigaste= ofta importerat kött av djur som inte farit så bra.

3. a. Jag tror på kallelsen att leva i och med skapelsen och inte av den. Jag reser en hel del och bidrar på det sättet grymt till miljöförstöring. Genom att äta mer vegetariskt kommer jag äta mer miljövänligt.

3. b. Mer miljövänligt är det att äta grönsakerna kossan äter än att äta kossan. Dock inte sagt att all vegetarisk mat är miljövänligare, dock i det långa loppet. +att jag får ändå lägga om mina matvanor/inköp och kan direkt göra det inom en miljöveten plan.

4. När jag har lagat kötträtter väljer jag först vilket kött jag vill äta sen vad jag vill ha för smak till etc. När jag lagar vegetariskt tänker jag först vad jag är sugen på för smak och lagar efter det =större variation på smaker etc med vegetariskt kök.

5. Jag kommer fortsätta äta fisk. Och kött hemma hos mamma och pappa, fester etc. Dvs jag kommer göra mitt kök till ett vegetariskt kök...men inte kräva att andra gör det.

...den där sista fläskkorven var grymt god iallefall...för att inte tala om blodpuddingen förra veckan... framförallt tror jag att dessa matkänslor kommer just nu för att det är sista utvägen för min hjärna att fortsätta övertala mig till att äta kött:) ...alla andra utvägar är härmed provade och tillstängda...har varit påväg att bli "fiskvegetarian" de senaste fyra fem åren... nu är det sannerligen på tiden!

tisdag 4 september 2007

Livsvisdom III -Ljuset i tunneln var nog likt förbaskat ett tåg:)

Tänkte innan eftermiddagsfikat idag: Ah, har jobbat på bra på förmiddagen, har inget direkt att göra just nu...dvs. verkar bli en ganska lugn och behaglig dag!

Fel, fel, fel, fel,

Visdom: När du tror du kan ta det lugnt och stilla är det en illusion, en illusion som har gjort att du glömt bort vad du egentligen skulle göra och därmed har ännu mindre tid än vad du hade från början att göra det du redan skulle gjort...typ

Ok jag erkänner...jag har en landsmötesgudstjänst på Lördag, borde varit färdig med den för länge sedan, "jo men den är jag ju klar med" Fel, fel, fel, fel, fel, ....nu vet jag vad jag har att göra ikväll.

...tror det blir något med "Enheten i Kristus" som lämpligt nog är kommande söndags tema.

DOCK! Hur lätt är det för stridslystna liberaler att lyssna till ett buskap om enhet under ett landsmöte då många är spetsade till tusen med argsinta argument....hm...måste för en gångs skulle försöka vara listig...

Ok jag vägrar skylla på att det är Tisdag:)

"Det är Tisdag morgon, och huvet känns så tungt"...förstår inte varför ingen har skrivit den låten!? (måndag morgon är ju inget att klaga på...då är jag ju ledig!)

Har lagt upp Söndagens predikan på spalten (P:n Predikningar och Publicerat)... är ganska lik de tankar jag hade i lördags, likt förbaskat satte jag mig inte och skrev klart under den tidiga lördagskvällen.
Det hade varit för enkelt, istället satt jag med datorn uppslagen, åt popcorn och tittade på Vm och någon dålig film, allt för att jag inte kände mig stressad nog till att skriva klart.
Satte istället klockan på fyra söndag morgon. Vid sex halv sju kom jag upp, vid lite över åtta var jag klar, hann ut och springa en runda och sen till kyrkan. -En bra morgon...dock blev jag ganska trött på kvällen:)

I helgen har vi Konfirmationsupptakt. ÄNTLIGEN! Har verkligen längtat efter att ha konfirmander igen. De sista åren under utbildningen hann jag inte ha konfirmander, så nu har jag massvis av idéer som fått vänta på att släppas lös...och snart smäller det!

lördag 1 september 2007

Pris vare det Polska skolsystemet!

Äntligen!

Min lille lille lille lillebror är nu igenom första delen av sin osaliga anatomi tenta! Efter att i våras och nu i sommar totalt pluggat r*ven av sig!

Hoppar av glädje: Grattis!!!!

Helt sjuka krav på andra sidan sjön...är totalt avundsjuk på min brors förmåga att hålla huvudet kallt och tro på sigsjälv, så jäkla cool.

Nä...predikan var det ja...tänkte hinna ut en runda och springa också ikväll +sova, är helt slut efter denna första veckan på jobbet...stötte på den där "men vadå jobbar du varje dag?" förvåningen idag igen:)

Medmänniskans söndag

Imorn är temat: Medmänniskan

Sitter och suger på medmänniska karamellen...är inte säker på vad den smakar. Vem vill inte vara en medmänniska? Men vem lägger ner sin själ i att vara det? Vem kan lägga ner sin själ i att vara det?

Finns det behov i vår vardag att vissa är anställda till att vara medmänniskor? Kan medmänniska vara ett jobb? Kyrkan anställer på ett sätt människor till att vara medmänniskor, En för mig klurig och lätt tanke på samma gång.

En av texterna till imorgon är: Öga för öga, Tand för tand...en av de texter som ställt till mycket hemskheter i religionens namn,...ironiskt nog med tanke på att det inte finns en "teologisk" tolkning som inte innebär ett fredsligt, nästan gullefjunaktigt svar på vad det innebär att leva efter orden.

Exempel på tolkning av Öga för öga, tand för tand (står t.ex. i Matt 5:38)

*Texten kommer från Gamla Testamentets (t.ex. 2Mos 21:24) och handlar om slavhandel. Om du skadar en människa ska du ersätta denna med det belopp som den förlorar i värde på slavmarknaden...dvs ett öga för ett öga, en tand för en tand, bränt för bränt, sår för sår etc.

slutsats: Det är inte okej att slå din nästa på käften så den också förlorar en tand!

I Matt 5:38 fortsätter texten med: Om någon slår dig på den högra kinden så vänd också den andra till!

Kanske den text som gjorts att vi kristna ses lite som några töntar, som aldrig skulle slå tillbaka!

...MEN NEJ! Aldrig i livet att kristna bara skulle fega ur en faight:)

Vända andra kinden till handlar om att "samla dlödande kål på fiendens huvud", för är det något som din ovän förväntar sig så är det att du ska slå tillbaka...och hur fräckt/coolt/oväntat är det inte då att inte slå tillbaka!
....det är dock inte en helt teologisk tolkning av texten, utan mer den sociala tolkningen att våga bryta våldscikeln.

En med teologisk tolkning är att ett slag på den "högra kinden" kan inte en högerhänt göra, dvs du blir slagen med ovansidan av handen=ett förnedrande slag! Uppmaningen att vända andra sidan till =Kom igen! Ska du slå mig så gör det iallefall som en jämlike!

hm....tänkte egentligen skriva att jag inte hade någon koll på morgondagens text eller predikan... nja...kanske har en liten tanke eller två...frågan är bara vart de kom ifrån:) (Jag säger som Månsson i spääxet: Den hjärnan skulle jag vilja se in i, då kanske jag förstår...typ:) )