Fann en artikel som publicerades i Dalarnas Tidning för ett tag sedan:
http://www.dt.se/opinion/insandare/mora/article540290.ece#
Den (artikeln heter: "Vad gör svartrockarna i Moras skolor?") tar upp präster som är på skolorna och tycker att det är helt förkastligt. Inte bara att prästerna är anställda av kyrkan med tjänster som innebär att de ska ha kontakt med skolan utan även att skolan går med på att "släppa in" dem.
Jag har just en sådan tjänst (när jag inte är mammaledig) som innebär att jag är på skolorna och har kontakt med lärare/elever.
Ser inte min närvaro som något som på något sätt strider emot skollagen eller skolplanen. Ser min närvaro i likhet med de seniorer som är på skolorna. Jag är en ytterligare vuxen. Något som är grymt positivt för skolan! Fler vettiga vuxna i skolan!
Artikeln är troligtvis skriven av någon som har väldigt lite koll på vad kyrkan, vi "skolpräster" gör i skolan...om inte jag hade haft en sådan insyn som jag har...ja då hade kanske även jag kunnat skriva denna artikel...eller min äldre bror om han inte visste vad jag som skolpräst gör.
Här är artikeln:
Många är de rektorer och lärare som välkomnar en präst som försöker lära våra ungar lite etik, samarbetsförmåga och ömsesidig respekt. "Värdegrundsarbete" behövs ju, skolpersonalen är utarbetad och visst behövs fler vuxna i skolan...
Så kallade skolpräster bedriver nu landsomfattande verksamheter med namn som tjej/killgrupper, bibeläventyret, Via Dolorosa-utställningar och riddarskolor. Så och i Mora, på obligatorisk skoltid. Skolverket menar att så länge ungarna inte måste rabbla trosbekännelsen eller utföra andra riter så är skolan fortfarande så icke-konfessionell som lagen kräver, men förstår skolpolitiker och skolledningar verkligen vilka figurer de bjuder in?
Den kristna religiösa vidskepelsen är på frammarsch och lömskeligen förklädd nästlar den sig in i våra skolor. Själavård, mission och evangelisation blir i skolorna plötsligt till elevvård, värdegrund, etik och moral. Lucia och skolavslutningar i kyrkan kallas tradition och kulturarv.
Är vi nu så sekulariserade att vi inbillar oss att kyrkan själv är det, att kyrkan nuförtiden står på en stabil vetenskaplig och humanistisk grund?
Betänkt då att i manualen för skolpräster i Luleå stift hurtigt utropas: "Besök alltid lärarrummet. Håll kontakt med skolledningen. Dra en runda i korridorerna och uppehållsrummen. Vår uppgift är att göra Gud mera synlig". Sveriges Kristna Råd driver energiskt det ekumeniska samarbetet "skola-kyrka" och en av tumreglerna för god ekumenik är: "Säg ja till evangelisation. Mission och evangelisation hör till kyrkans väsen och uppgift". Skolkyrkan i Sävsjö arbetar för att "göra Jesus känd, trodd, älskad och efterföljd" och i Lindesberg är målet att "uppmuntra elever och personal i sin roll som kristna på skolan". På Furuhedsskolan i Kalix har "skolkyrkan blivit en naturlig del av elevhälsovården".
Otaliga fler exempel finns på att skolorna åter blivit tummelplats för kristna missionärer. Ska verkligen sådana figurer få fritt spelrum, när skolverksamheten kompromisslöst ska baseras på vetenskaplighet och humanism?
Kristna missionärer ska inte undervisa våra barn i "värdegrund", inte heller mullor, astrologer eller tarotläsare, eftersom deras syften är så uppenbart annorlunda. Däremot kan de alla bjudas in för att under sträng uppsikt redogöra för sina olika - i vetenskaplig bemärkelse - irrläror.
Allt som möjligen är lagligt behöver inte vara lämpligt. Mora kommun, liksom alla andra, borde omgående stänga skoldörrarna för dessa charlataner, annat än när de är rena studieobjekt!
Lars Nilsson
Förälder i Mora
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det som spelar roll är ju hur skolan formulerar prästens uppgift, och hur prästen formulerar sin roll. För mig handlar inte att vara skolpräst ett dugg om det som insändaren antar, utan att vara en närvarande vuxen med god kompetens att lyssna, att vara en resurs vid krissituationer samt att vara en tillgång vid religionslektioner (naturligtvis tillsammans med företrädare från andra religioner). Sedan är det självklart att om elever vill prata religion och tro så gör jag det, men det sker på elevernas villkor. Jag är en gäst i skolan, precis som vilken polis, socialarbetare, imam etc, och jag följer naturligtvis skolans regler och policy, utifrån min kompetens.
Svenska kyrkan själv är hur tydlig som helst med syftena bakom skolaktiviteterna, se min senaste insändare i Mora Tidning (http://arkiv.daltid.se/2010/03/20100324/MTA-20100324-03.pdf).
När syftena är dessa, hur ska jag då kunna anse att skolan står på vetenskaplig grund och inte försöker påverka eleverna i trosfrågor?
Med vänliga hälsningar
Lars Nilsson
Det verkar som att länken inte syns i sin helhet. Här återges min insändare:
Skolprästens bekännelse?
Svenska kyrkan går på offensiven i skolorna i Mora, liksom i övriga landet, och driver "värdegrundsarbete" i form av exempelvis Riddarskolor, kill- och tjejgrupper och via Dolorosa-utställningar. Detta på ordinarie undervisningstid med skolplikt för småttingarna, utan möjlighet att smita undan (i Mora Tidning den 16 december 2009).
För att alla föräldrar och allmänheten i stort ska förstå varför kyrkan så i sitt anletes svett sliter och arbetar med våra barn, vore det lämpligt att skolprästen eller annan för skolkyrkan ansvarig Verbi divini minister besvarar följande enkla frågor:
Följer skolprästen Jesu missionsbefallning: "Gå ut och gör alla folk till mina lärjungar!", genom sitt arbete i Moras skolor?
Anser skolprästen att skolkyrkoarbetet är en viktig del i kyrkans doppastoral, dopuppföljning och konfirmationsverksamhet?
Är Svenska kyrkans uppdrag i skolan att ge en livsbejakande bild av kristen tro?
Menar skolprästen att gudstjänst, undervisning, diakoni och mission på ett naturligt sätt hör till skolkyrkoarbetet?
Anser skolprästen att hennes medverkan i till exempel skolavslutningar och luciafiranden de facto är en enkel gudstjänstform?
Menar skolprästen att hon genom sin närvaro i skolan representerar Kristi närvaro i barnens liv?
Anser hon att det är en utmaning att presentera det kristna budskapet i skolan?
Håller hon med om att skolkyrkans utgångspunkt är att människan är skapad till Guds avbild?
Är svaret "ja" på dessa frågor följer skolprästen samvetsgrant skolkyrkans egen lilla manual "När skola och kyrka möts", utgiven av Svenska kyrkans nämnd för kyrkolivets utveckling.
Många med mig torde se fram emot kyrkans svar här i Mora Tidning. Och alla haver vi förtröstan i att varken tystnad eller slingrighet skulle vara värdigt de som arbetar med "värdegrund" bland våra småttingar.
Lars Nilsson,
förälder i Mora
Skicka en kommentar