Har och kommer nog aldrig förstå varför det finns en prestige i att bemästra sin sexualitet och leva i celibat. Varför ett liv i celibat skulle ses som mer heligt än någon som bejakar sin drift på ett naturligt (läs lagligt etc.) sätt?
Håller med Antoon Geels (en av mina "gamla" lärare på teologen) när han uttalar sig om att "Kyrkan borde uppdater sin syn på sex". Så sant som det är sagt!
Förstår inte heller vad människor vinner på att dölja sina egna och andras misstag. Att hymla eoch dölja undan t.ex. övergrepp etc. gör inte saken bättre!
Hur svårt kan det va? Den som vill leva i celibat - Okej, gör det. Den som inte vill leva i celibat -Okej, gör det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar