Växa i tro....många människor jag mött som haft en färdig plan på hur det bästa sättet att växa på ska gå till....eller hur det absolut inte går att växa...ofta inte framlagda som tips utan "krav" krav från människor som egentligen inte har någon rätt att ställa krav på mig, vare sig som kristen eller medmänniska. ...Växa...måste det vara lika med krav? Visst gör det ont när knoppar brister (wow, vad litterär jag är) men jag går inte på det, att Växa inte skulle kunna vara helt självvalt och kul! Det behöver inte alls gå genom lagar, krav och auktoriteter. Jag tror det finns ett Växande i tron som känns bra i magen, som för med sig en bra självkänsla, syn på medmänniskor och mardrömslösa nätter...åtminstone hoppas jag det...för i de stunder jag kännt att jag växt...ofta kan jag se tillbaka på det i efterhand...har inte varit i möte med regler, lagar eller auktoriteter som stått och pekat finger....ofta har det varit en jämlike, en väns ord eller handling som visat mig vägen fram och fått mig att växa både som kristen och som människa ...det är inte minst människor runt omkring migs fel att jag är som jag är (skönt att som svensk hitta en syndabock...ah nu kan jag sova lugn)
Har skrivit i min kallender att jag skulle vara ledig imorn...hur det sen har kommit in ett dopsamtal (ska döpa tre vuxna på lördag), samtal till skolan och predikoförberedelser är för mig en gåta:) ....är glad att jag ändå åkte till Lund idag. Fick en hel del tips och matnyttigt från vårt samtal (vi nyprästvigda har samtal i grupp), hann också in på en sportbutik som har världens utbud av olika pulver mm ..jag inhandlade sportdryckspulver som jag ska försöka ha med mig på långrundan på söndag...och jag hann in i cykelaffären och har härmed äntligen skaffat mig ett par byxor med en extra sadel i rumpan...trodde jag aldrig första gången jag såg sådanna brallor att jag en dag skulle gå och suckta efter dom:) ....kanske i sig ett växande...fast inte i klädstil:)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tänker, efter egna erfarenheter att det gör ont att växa och mogna, men att det onda är något gott. Det ser man nog ofta först efteråt. Därför tänker jag ibland att det blir lite "fel" med ordet prövning i Herrens bön. Helt enkelt därför att jag tror att det är genom prövningarna vi växer, blir trygga människor som kan sova mardrömslöst på nätterna. Däremot vill jag inte ha en prövning som är mig övermäktig, en prövning jag går under av. Den hjälper mig inte till växt och mognad.
Skicka en kommentar