Att inte ta jobbet med sig hem! Idag har jag äntligen fått tanken: Nu är dagen slut, nu får det bara bra! Det är en konst att "slå på och av tankarna". Att inte på kvällen/lediga förmiddagar spinna vidare på tankar och idéer (iallefall inte så långt att de blir till praktiskt handling sittandes vid datorn, klipp och klistrande etc.).
För vem tackar mig för det egentligen? Min arbetsgivare som får en utarbetad medarbetare? Min familj som aldrig riktigt får ha mig hos dem fullt närvarande?Detta kan låta helt strängt och helt förfärligt...men jobbar du i en miljö/samhälle där bilden är att en präst alltid jobbar, alltid är tillgänglig är det lätt att du också får den bilden av digsjälv. Någon gång har jag t.om. kännt mig lite som en smitare när jag verkligen tar ledigt, lägger undan jobbet på mina lediga dagar. Eller när jag inte ställer upp på att ta jobbet med mig hem på kvällen fast det skulle behövas "Nä, jag har annat planerat ikväll än att jobba." Var en mening jag inte skulle han kunnat säga mina första månader som präst. En mening som jag numera mycket väl kan använda och som jag ibland måste ta till för att inte göra migsjälv och andra en otjänst...för har man (läs kvinna) världens bästa jobb är en svår konst att inte jobba jämnt. Tar ungefär ett år att lära sig.
Ooops nu har jag musik i sommarkväll om en kvart. Den första musik i sommarkvällen som är i Nby kyrka för denna sommaren...och nja en av de få som jag kommer ha i sommar då jag är uthyrd till grannförsamlingen. Tror jag ska ta "Den sanna berättelsen om Adam och Eva". Diggar den hårt. Speciellt slutklämmen när Gud säger (ungefär): Eva, du måste lova att låta mannen tro att han skapades först, det behöver han. Det blir vår hemlighet, du vet...oss kvinnor emellan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar