Äldreboende -en utmaning

Idag var det för andra gången i år som vi (kantorn och jag) besökte äldreboendet här i Nättraby.

Utmaningen med att ha gudstjänst/andakt på ett äldreboende är många: Lokalen är den stora matsalen vilken folk ganska ofta går igenom, de äldre har olika krämpor, vissa hör dåligt medans andra är toppen i hörseln men mer eller mindre blinda. Vissa kommer i rullstol medans andra kan gå själva...och framförallt har de en förmåga att sprida ut sig i det stora rummet.

...min tanke idag var därför att samla ihop oss till ett bord...trodde jag iallefall:)
Jag ändrade lite på den tanken då vi idag var hela tolv stycken. Ibland är vi sex, sju och då får vi enkelt plats runt ett bord (trotts att alla har sina bestämda utspridda platser)....fast ett bord för tolv finns där inte...det fanns nog mest på Jesus tid:) (med tanke på nattvarden då alla tolv tydligen satt på en och samma sida om ett sjukt stort bord:) )


Trotts alla utmaningar och allt som kan bli "konstigt" under en sånhär gudstjänst/andakt har jag TVÅ mål! Det första är att hälsa alla välkomna genom att gå runt ta dem i handen, klappa om dem och slå upp första psalmen. Det andra är att gå omkring och hälsa tack för idag, återigen ta dem i handen, se dem i ögonen, klappa om dem/ge en kram och samla in psalmböckerna.
Idag var det en dam som jag inte träffat förrut som sa: "Oj, hälsa det är jag inte van vid att det görs." Jag svarade att "Jajemen, här i Nättraby vet vi hur man hälsar på varandra"(typ). Målet är att oavsett vad de hört eller inte hört, sett eller kunnat följa med i psalmerna, predikan, texter och bön så ska vi ha sett varandra!

Sen är det ett oförglömligt minne varje gång när äldre som ibland kan ha svårt för att tala enkelt nynnar med i de kända psalmtexterna...det är en svårslagen känsla.
(Idag sjöng vi fastepsalmen 135 Se vi går upp till Jerusalem i fyra delar och som avslutning önskepsalmen 46 Låt mig få höra om Jesus)