Känns länge sedan jag "bara" satt i bänken och var med. Bär verkligen med mig känslan av att ha fått vara med. Med på en högmässa som min kyrkoherde vallade fram. Bra känsla
Fick lite egna insikter om vad jag skulle kunna göra/inte göra. Kan känna att jag i mina gudstjänster stressar lite förmycket i pauserna...jag kan låta det vara tyst...det behöver inte hända något hela tiden. Och i beredelseorden/inledningsorden kämpar jag ofta för att hålla korta, snabba. Några inledande ord som leder fram till lovsången eller som förbereder oss på att fira nattvard. ...min kyrkoherde bredde ut dem mycket mer än vad jag brukar göra...nästan som en liten predikan. Kanske inte något att göra varje gudstjänst men ibland kan det vara en ide.
Jag är mycket för att röra på mig i kyrkorummet. Inte minst under predikan. Jag känner att predikstolen är helt okej att stå i, men för oss som sitter kan det bli långt och lite stelt för nacken. Min kontenta blir att predikstolen ja och att en rörelse från eller till den är helt okej.
Psalmer...ah...det är nog dem jag kan få mest dåligt samvete för i en gudstjänst för att jag inte alltid haft tiden att tänka igenom dem. Psalmerna är viktigare än vad man(läs kvinna) kan tro!
Plus en tanke till som jag hade idag är att Litanian är häftig! (Litanian= Sjungen förbön under fastetiden. Jag kommer öva in den och sjunga den på långfredagen)
Efter gudstjänsten idag var hela arbetslaget bjudet till restaurangen/cafét på ön och 60 årsfest! Kantorn fyller 60 år idag och för att hedra honom hade jag "kanske" skrivit ihop en liten text på en av hans "kanske" mest omtycka melodi:) Den kända klassikern: Tipp Tapp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar