Läger

Jag är trött men lycklig. Mitt första lägret som präst är över...Just nu tror jag eller rättare sagt hoppas att de allihop sover...för annars orkar de aldrig upp imorgon:) (själv är jag ledig imorn.... vilket just nu känns helt rätt:) )

Har drabbats av den klassiska "Det är timmarna efter en härlig tid och har inte ord att beskriva i fler ord än: "Det var okej" " Många gånger har jag kommit hem till mina föräldrar och de nästan spricker av att få veta hur jag haft det, vad vi gjort etc. ...det var okej.... är för trött att berätta allt...och om jag skulle berätta allt...kommer minnerna/känslan då att finnas kvar?


En upplevelse från helgen var t.ex. när konfirmanderna påpekade en felskrivning i dagens evangelietext. Jag hade skrivit "ingenting är möjligt för Gud" ..NÄäää! Men, Hallå! Så kan det väl inte va! Det finns alltid något som är möjligt! ....de hade så rätt...det skulle stått "ingenting är omöjligt för Gud"...förstår inte hur jag skulle kunna ha stavat fel:)