På söndag i de två minnesgudstjänsterna kommer jag möta ungefär 250 människor... människor som under det gångna året har förlorat sina nära och kära, en vän, mamma en äldre/yngre släkting.
Hur ska jag göra mitt tilltal? Hur mycket energi får talet innehålla? Hur allvarligt, sorgsligt? Hur djupt och emotionellt rörande bör det vara?
Jag klurar och klurar, sätter mig in i sorgens och dödens tankar. "Vem är jag en människa att du tänker på henne" "Vem är änkan gift med efter döden då hon haft flera makar?" "Vem kommer till himmelen?"
Vem får komma in i min Guds paradis? Bara dem som har Gud, Jesus i sitt hjärta? Som öppet och klart proklamerat Guds namn, existens i sitt liv?
Jag säger: Paradis efter döden? Absolut! Men inte utan mina två bröder!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Har lyssnat en hel del på Monlight från musikalen Cats idag. Ska snart åka ner (om en halvtimme) till Malmö och se musikalen. Kanske får någon idé till helgen.
Skicka en kommentar