Självförtroendet betyder allt....och stora lövhögar förståss

Sen jag blev präst har jag haft en större benägenhet att rannsakat migsjälv. Rannsakning i den meningen att jag tänkt "Nä men så kan du väl inte göra...du är ju präst" "Sluta, en präst gör inte så" "Som präst nä, andra men inte du" etc.
Detta har lett till att jag mer och mer fått framföra belägg inför migsjälv varför jag gör en sak men inte en annan. FRAMFÖRALLT!...Och är det var en sak jag bett mina vänner om så är det: Om jag skulle bli någon annan än Anna så...apa dåligt!
Kan inte säga att jag lagt av att göra något sen jag prästvigdes....erkänner att jag ibland till och med gör något lite extra tydligt bara för att visa att -JO, baskelutta, detta får en präst också göra (t.ex. dansa loss lite extra på ett dansgolv bland goa härliga vänner...och nja njo...den där lövhögen i parken är riktigt härlig att skutta runt i).

Min kontenta blir att mitt självförtroende betyder allt. Självförtroendet som säger att "Ingenting är omöjligt på fortet".
Ett riktigt konkret exempel på detta är dagens lilla springtur. För precis en vecka sen sprang jag med tanken "Idag kommer det gå trögt, bäst att ta det lugnt redan från start" i huvudet (det tog mig 55 minuter). Idag sprang jag exakt samma runda fast huvudet var fullt av andra tankar "Tro fasen att det flyger fram idag, jag kan pressa lite" (det tog mig 48 min). ...de lätta tankarna gav mig ett lyft på cirka 40 sek/km...vilket är riktigt mycket i träningssammanhang.


Ska bli riktigt skönt att åka till jobbet imorn. Ska äntligen ha barndop igen! De två senaste helgerna jag jobbat har det varit familjegudstjänster utan dop och Allhelgonahelg också utan dop...trodde inte jag saknade det så mycket men det riktigt kliar i fingrarna inför morgondagens dopträffar.

Och så ska jag få prata om mitt favoritämne BÖN med konfirmanderna...hehe...för bön det är ofta något läskigt något som bara riktigt lustiga människor gör...plus vi själva fast bara i smyg i direkta nödsituationer..